Daniel Dennett: Darwin’s Dangerous Idea

Jag har läst Daniel Dennetts bok Darwin’s Dangerous Idea: Evolution and the Meanings of Life, ett av de mer omtalade debattinläggen i gränslandet mellan vetenskap och samhällsdebatt under de senaste 20 åren.
Fortsätt läsa ”Daniel Dennett: Darwin’s Dangerous Idea”

Åsa Linderborgs idé om en kultursidas roll

Bland det helt väntade skallet mot Jasenko Selimovics svar till Jonas Hassen Khemiri (Dagens Nyheter 27 mars 2013) lyckas Åsa Linderborg hitta en annorlunda vinkel i Aftonbladet 27 mars 2013:

Jag är inte förvånad att Selimovic artikel går att läsa i den liberala pressen, vars namnkunniga skribenter nu hyllar honom på Twitter, men jag är ändå besviken. Om Dagens Nyheter Kultur nöjt sig med att stanna vid Jonas Hassen Khemiris text, hade tidningen stått för nåt. Nu tar man udden av sin egen – viktiga – publicering, och därmed även av motståndet mot den rasism och diskriminering som borde engagera varje humanist från höger till vänster.

Linderborg är alltså besviken för att Selimovics artikel alls publicerats. DN Kultur har tagit udden av en annan artikel genom att släppa in ett svar till den. Monolog är att föredra framför debatt.

Vi ska vara tacksamma för att Linderborg inte har mer makt i Sveriges kulturliv än hon redan har.

Ann Heberlein: Sega gubbar och dubbelmoral

Kan man begära att en professionell etiker uppvisar ett visst mått av koherens? Låt mig illustrera frågan med en artikel av Ann Heberlein, som jag uppmärksammades på under ett besök i Lund: ”Vårt behov av sega gubbar” publicerad 15 mars 2013 i Sydsvenskan. Heberlein skriver:
Fortsätt läsa ”Ann Heberlein: Sega gubbar och dubbelmoral”

Ronald Dworkin: Religion utan gud

Ronald Dworkin, amerikansk rättsfilosof och liberal debattör, gick bort 14 februari 2013. Han publicerade tunga artiklar i New York Review of Books (NYRB) där han bland annat utifrån sin syn på filosofin bakom den amerikanska konstitutionen argumenterade kring aktuella politiska problem.

I senaste numret av NYRB (April 4-24 2013, Volume LX, Number 6) finns ett utdrag ur en bok som kommer att publiceras senare i år: Religion Without God. Det är text som är tät, inspirerande och utmanande. Den handlar om värderingarnas plats i vår värld.
Fortsätt läsa ”Ronald Dworkin: Religion utan gud”

Grundkurs i ateism, del 6: Susan Jacoby intervjuas

Susan Jacoby, amerikansk författare, intervjuas på websajten Five Books om sina synpunkter och argument kring ateism. Några smakprov:

Question: In your view, should everyone be an atheist?

Answer: I don’t even know how to answer that question. Atheism seems to me to be reasonable, but should everyone be an atheist? I don’t know. To me that’s like asking, should everyone appreciate art?

Jacoby har skrivit om Sankt Augustinus och dennes inflytelserika resonemang om gott och ont:

He is the person who most forcefully articulated the concept of free will when coupled with an all-powerful God, a philosophy which makes man solely responsible for bad things, and God and God’s grace solely responsible for everything good. Because there is also this argument that runs through Christianity historically about grace and what enables people to overcome their bad human instincts. In Augustine’s philosophy, which is the philosophy of the Catholic church and much of Christianity for a long time, it is only the grace of God. In other words the good things are attributable to God’s grace, the bad things are not God’s fault. That’s basically it.

Upptäck vilka böcker Jacoby tycker man bör läsa! Själv har jag lagt till Thomas Paines The Age of Reason på min lista.

Erik Helmerson och konsten att vara tydlig

Migrationsminister Tobias Billströms erbarmliga magplask i DN-intervjun 18 mars 2013 (”blonda och blåögda”) har dessvärre gjort det än svårare att diskutera sakfrågan: Fri invandring eller inte, vilka kriterier som ska gälla för uppehållstillstånd, och vilka metoder som bör användas för avvisningar.

Jag kritiserade tidigare DN:s huvudledare 17 mars 2013 för att vara intellektuellt oärlig i frågan. Idag 19 mars 2013 skriver DN:s ledarskribent Erik Helmerson vad som möjligen kan betraktas som ett svar på den anklagelsen. (Något annat svar har jag inte fått och inte heller förväntat mig.)
Fortsätt läsa ”Erik Helmerson och konsten att vara tydlig”

DN, de papperslösa, och den intellektuella ärligheten

Dagens Nyheters huvudledare 17 mars 2013 för ett så märkligt resonemang att man tvingas ställa frågan: Eftersträvar DN:s ledarredaktion att vara intellektuellt ärlig eller inte?

DN skriver om de papperslösa, alltså de personer som åberopat flyktingskäl för att få uppehållstillstånd i Sverige, men som har fått avslag:

Man behöver inte förespråka fri invandring för att förnimma hur den demokratiska rättsstatens ideal skorrar mot den situation papperslösa invandrare befinner sig i. Skälet är att det finns en inbyggd spänning mellan å ena sidan den demokratiska staten, å andra sidan reglerad invandring.
[…]
Flyktingamnesti, föreslår en del. I vissa givna situationer kan det vara det enda rimliga och humana. Men det är ett slags sista utväg, en städfunktion i ett trasigt system.

Därefter redogör DN för en idé som statsvetaren Ludvig Beckman har:

Borde papperslösa ges rösträtt? Tanken kan verka absurd men saknar inte logik.

Den senaste tidens debatt om de papperslösa (eller illegala invandrare, om man så vill) har handlat om två saker:

  1. Är vissa av polisens metoder för att hitta papperslösa personer olämpliga?
  2. Skall polisen sluta att avvisa papperslösa?

Fortsätt läsa ”DN, de papperslösa, och den intellektuella ärligheten”

Turandot? Nej, Liù!

Operans föreställning av Puccinis opera Turandot 15 mars 2013 hade en intensitet av sällan skådat slag. Nina Stemme i titelrollen sjunger bättre än någonsin, med ett fokus och en klang som slår igenom allt. Tenoren Riccardo Massi som Calaf var tidvis litet mer tillbakahållen, men i praktarian Nessun dorma briljerade han.

Men det var ändå Yana Kleyn i rollen som Liù som var föreställningens emotionella fokus. Hon gjorde en rak och stolt Liù, slavinnan som älskar Calaf och som med förtvivlan åser hans förälskelse i Turandot. När Turandot beordrar tortyr av Liù för att få henne att avslöja Calafs namn, så begår Liù självmord. Det är detta offer, som sker för att Liù är rädd att avslöja hemligheten och därmed döma Calaf till döden, som är operans egentliga centrum.

Puccini hade svårt att avsluta arbetet på operan. Han blev aldrig riktigt nöjd med slutet. Under denna föreställning kunde han ha sett hur han borde ha gjort. Efter Yana Kleyns enastående framförande av arian som avslutas med Liùs självmord, så förbannar Calafs far Timur de som orsakade detta. I den ytterst korta pausen efter den arian så började några i publiken applådera, kanske för att de trodde att operan var slut. De hade nog i själva verket rätt. Den borde sluta där.

Stockholm som vackert lik

Det finns debattinlägg som argumenterar på ett sådant sätt att det blir smärtsamt tydligt att debattören har i grunden fel. Ett slags anti-inlägg. Ett exempel fick vi i Dagens Nyheter 9 mars 2013 när Thorbjörn Andersson skriver om Stockholm utveckling. Eller snarare, det stopp för utvecklingen som han vill se:

Det finns en tabufråga som ingen Stockholmspolitiker vill eller vågar ställa. Den är: Finns det en bortre gräns för stadens tillväxt?
[…]
Det finns en affisch […] från 1946. En man i överrock sitter på sin resväska i snögloppet på en trottoar. Texten lyder: Sök Er ej till Stockholm. 21.000 söker förgäves bostad.
Det var ett välment råd då, strax efter kriget; kanske ett råd även i dag […]

Fortsätt läsa ”Stockholm som vackert lik”

Daniel Harding: Mahler på riktigt

Den 8 mars 2013 framförde Daniel Harding och Sveriges Radios Symfoniorkester Gustav Mahlers symfoni nummer 5, den som innehåller det från Viscontis film Döden i Venedig berömda adagiettot (fjärde satsen).

Harding är som fisken i vattnet med den senromantiska musiken. De svåra växlingarna i den andra satsen mejslas fram med suverän självklarhet. Adagiettot framförs med en solid ton i stråkarna, men det är först i den andra halvan av det som Harding tar ut svängarna genom att nästan stanna i steget, för att sedan skarvlöst glida vidare.

Ett framförande på högsta nivå. Soloinsatserna av trumpet, horn och harpa var på högsta nivå, och fick välförtjänta ovationer av publiken.

Tveksamt om det finns några biljetter till lördagens konsert av samma verk, men det är värt ett försök. Måste höras. Denna konserten spelades in för senare sändning i P2, kolla in det.