Humanioras kris: Slutet på postmodernismen?

Boken Till vilken nytta? är en antologi där ett 30-tal svenska humanister diskuterar humanioras ställning och framtid. Den är redigerad av Tomas Forser (professor litteraturvetenskap, Göteborgs universitet) och Thomas Karlsohn (docent idé- och lärdomshistoria, Göteborgs universitet). Artiklarna är många och korta, vilket ger en mångfald av infallsvinklar, ofta med bra fokus. Man använder ordet ”möjlighet” i underrubriken, men de flesta författarna skriver i själva verket ordet ”kris”.

Det samlade intrycket är märkligt schizofrent: Samtidigt som man är övertygade om humanioras primat vad gäller kunskap om människan, så betraktar man humaniora som dödligt hotat. Humaniora sägs ha svaren på många av de stora samtida frågorna genom sina studier av människans villkor. Det är tydligt att man betraktar humaniora som människans krona. Därför betraktar man hotet mot humaniora som ett hot mot människan som sådan. Och man är oerhört bedrövad, för att inte säga helt oförstående, inför att så få ser detta hot.

Debatt: Är den liberala hegemonin över?

Bertil Ohlininstitutet publicerade just boken En bit på väg, en antologi med artiklar om liberalismens ställning och framtid, och anordnade en debatt 14 maj 2013 för att lansera den. Här följer några spridda intryck från den diskussionen, där de flesta paneldeltagarna också hade bidragit till boken. Till boken återkommer jag när jag har läst den.

S Peter Davis: Three Minute Philosophy

S. Peter Davis heter en Youtubare (signatur: CollegeBinary) som beskriver din favoritfilosof på tre minuter. Man får skärpa sig för att hänga med i den andlösa beskrivningen. Men det är mödan värt: Bitvis hysteriskt roligt, och inte helt fel, trots allt. Kanske ger det litet hum om vad några centrala västerländska filosofer har tänkt för tankar…

Här är länkar till några av tre-minutarna:

• Platon
• Aristoteles (gamla versionen)
• Aristoteles (nya versionen)
• Thomas av Aquino (Av någon anledning får Thomas Edison de första 30 sekunderna?)
• Galileo Galilei
• David Hume
• René Descartes
• Immanuel Kant
• John Locke (Peter Davis säger ”blank state”, men menar ”blank slate”…)

Grundkurs i ateism, del 8: Abraham, Kierkegaard och DN:s Birgersson

Susanna Birgersson, ledarskribent på Dagens Nyheter, skriver om Søren Kierkegaard 8 maj 2013, apropå dennes 200-årsdag nyligen.

Kierkegaard är en av de filosofer som tycks vara resolut apolitiska, alltså helt ointresserade av, och för, samhällelig praktik. Mig veterligen har ingen politiker använt Kierkegaard som argument för något. Ej heller har hans tankar använts som ursäkt av någon diktator. Sympatiskt, kan man tycka. Men riktigt så enkelt är det inte.

Kristina Lugn: Hjälp sökes

Orionteaterns föreställning ”Hjälp sökes” är med rätta bejublad. Kristina Lugns text är en variant på temat ”Bonde söker fru”. Två bondebröder söker hjälp till gården för att få en ändring i sina tröstlösa liv, och hjälpen i form av en stum kvinna och hennes dotter, hennes tolk, uppenbarar sig och vänder på tillvaron.

Det är en mycket annorlunda teater där musikalen med musik av Björn & Benny möter cirkusen i form av ett antal husdjur som utför enkla men underbara dressyrnummer. Inte trodde jag det kunde vara så spännande att se två jättestora kor i sakta mak röra sig i cirkel runt manegen.

Skådespelarna (Johan Ulveson, Sofia Pekkari, Magnus Roosmann och Suzanne Berdino samt två kor, två grisar, en get, en häst, tre hundar och fyra gäss) lyckas mot alla odds hålla samman det hela, kanske för att Lugns text ger utrymme för hela registret från det tunga, närmast filosofiska, till det uppsluppna, komiska. Ofta får de djupa tankarna en kick av en avslutande dråplighet:

– Hur kan du sova, du som är så vacker?
– Jag tar en Stilnoct!

Trots att den sökta hjälpen lämnar bondebröderna till slut, så finns ändå ett trösterikt minne kvar. Vemodet finns där, men livet är ändå ljusare. Tillvaron i Lugns ögon må vara mörk, men det finns också ljusa stunder och minnen.

Och det hela blev inte sämre av att en tupp på slutet, under applåderna, tyckte det var dags att attackera Ulvesons knallröda byxben.