Individualiserad medicin: ge makten till patienten!

Jag har deltagit i konferensen Human Genomics and Personalized Medicine i Stockholm 17-20 juni 2013, vilket jag redan skrivit om. En viktig tendens som diskuterades särskilt under konferensens sista dag är att patienter och andra ”användare” av vården börjar engagera sig mycket mer i vad som pågår.

Det började med AIDS-aktivisterna på 80-talet. Sedan dess har allt fler patientgrupper aktiverat sig, och vill påverka hur forskningen bedrivs, och hur resultaten kommer till användning. Patientmakt har blivit ett begrepp.
Fortsätt läsa ”Individualiserad medicin: ge makten till patienten!”

Dina gener på ett id-kort: Individualiserad medicin?

Jag deltar i konferensen Human Genomics and Personalized Medicine som pågår i Stockholm 17-20 juni 2013. Det handlar om de framsteg som görs inom genomiken, alltså vetenskapen om hur man analyserar hela arvsmassan hos en organism, som till exempel människan. Att dessa framsteg kommer att påverka sjukvården är uppenbart. Frågan är: Hur?

Människans hela arvsmassa (eller ”genom”, alltså ”alla gener”) bestämdes år 2000 genom the Human Genome Project. Det tog mer än 10 år, och kostade kanske 3 miljarder dollar. Den tekniska utvecklingen på området har varit helt enastående. Numera, bara 10 år senare, är det möjligt att bestämma hela ditt genom på kanske en månad och till en kostnad av några tusen dollar eller mindre. Det kommer bara att gå snabbare och billigare. Om några år kommer det att bli vanligt att folk låter bestämma hela sitt genom, sin arvsmassa, så att alla genvarianter kan upptäckas. Kanske får man resultatet i form av ett minneskort med all information, ett slags id-kort.
Fortsätt läsa ”Dina gener på ett id-kort: Individualiserad medicin?”

Isaiah Berlin om nationalismen

En essä i New York Review of Books 25 april 2013 av Mark Lilla om den liberale idéhistorikern Isaiah Berlin fångade mitt intresse. Berlin är kanske mest känd för sin diskussion av distinktionen mellan negativ och positiv frihet. Men minst lika intressant är det han har skrivit om upplysningsidéerna och reaktionerna mot dem.

Lilla återberättar historien om hur den unge filosofen Isaiah Berlin, i krigstjänst på brittiska ambassaden i Washington DC, under en lång flygning till London 1944 i ett obekvämt militärflyg, kommer till slutsatsen att hans påbörjade akademiska bana inom den analytiska filosofin inte var den rätta. Han ville ”veta mer vid slutet av sitt liv än i början”. Efter kriget sadlade han om och blev något som vi idag kallar idéhistoriker.

Det betraktades då som ett slags nerköp; historia var en sak, filosofi något annat. Och i Oxford var det självklart vad som stod högst i rang. Lilla skriver att när han idag läser om Berlins essäsamling Against the Current så framstår det som uppenbart att Berlin i själva verket aldrig övergav filosofin, och det är idag svårt att förstå att det inte var tydligt redan då. Idéhistoria var för Berlin filosofi med andra medel.
Fortsätt läsa ”Isaiah Berlin om nationalismen”

Les Arts Florissants: Monteverdis femte madrigalbok

Musikfestivalen Stockholm Early Music Festival 2013 invigdes 4 juni när en ensemble ur Les Arts Florissants framförde sångerna i Claudio Monteverdis femte madrigalbok.

Sånger, förresten; snarare mikro-operor. Intensiteten, komplexiteten, den fantastiska musikaliska väven i dessa madrigaler görs inte rättvisa om man bara kallar dom sånger. Paul Agnew, musikalisk ledare av ensemblen, berättade att man kan se den femte madrigalboken, publicerad 1605, som ett musikaliskt laboratorium för det epokgörande verket L’Orfeo från 1607, det som av många betraktas som den första operan.

Det är omöjligt att ge rättvisa åt kvaliteten i framförandet. När musicerande så obehindrat kombinerar precision med ledighet, spiksäker ton med klangfullhet, osvikligt val av tempo med spänning, ja, då är det bara att kapitulera. Publiken var trollbunden; jag har aldrig upplevt ett så koncentrerat lyssnande. Inte en hostning.

När vi var i Venedig för några år sedan gick vi naturligtvis runt som de turister vi var och beskåda kyrka efter kyrka, monument efter monument. Den enda bland alla dessa gravar från gångna århundraden som visade tecken på att någon människa idag egentligen bryr sig, det var Claudio Monteverdis grav: Där låg en enkel röd ros.

Husbykravallerna: Moralisera eller analysera?

När detta skrivs tycks kravallerna och bilbränderna i Husby och på andra ställen i Sverige ha avtagit. Det har sagts mycket om detta, men jag vill diskutera en särskild aspekt: Frågan om huruvida man ska moralisera över eller analysera kring det som hänt.
Fortsätt läsa ”Husbykravallerna: Moralisera eller analysera?”