Dygdernas renässans: Var är skärpan?

Boken Dygdernas renässans är en samling essäer om dygderna i det förflutna och idag. Författare är ett antal svenska humanister, i betydelsen utövare av humaniora. De använder följande definition:

En dygd betecknar en karaktärsinriktning hos en individ som är moraliskt eftersträvansvärd.

Bokens redaktörer hävdar i förordet att begreppet dygd inom etiken har fått ”förnyad aktualitet under de senare decennierna”, och nämner filosofer som Alasdair MacIntyre och Martha Nussbaum.

Det handlar om mod, rättrådighet, vishet, måttfullhet. Under kristendom tillkommer tro, hopp och kärlek. Andra teologiskt grundade dygder är fattigdom, kyskhet, lydnad och ödmjukhet. Varje författare skriver om en dygd i var sitt kapitel. Boken är präglad av en starkt religiös kontext, vilket inte är till dess fördel. I svensk tradition innebär det gärna en dragning till det välvilligt luddiga, och så blir fallet även i denna bok.
Fortsätt läsa ”Dygdernas renässans: Var är skärpan?”

Tror vi på Nybyggarkommissionen?

I Olle Wästbergs nyhetsbrev augusti 2013 (publiceras väl här så småningom) läser jag att han är en av tre personer i den nybildade Nybyggarkommissionen:

Tillsammans med Göran Persson och Agneta Dreber ingår jag i Nybyggarkommissionen. Tanken är att vi ska lägga ett förslag med bärkraft för att lösa bostadskrisen.

En reflektion: Det stora suget efter bostäder finns i storstäderna. Stockholm är en storstad. Göran Persson var under sin tid som statsminister pålitligt Stockholmsfientlig. Agneta Dreber var med och grundade Stockholmspartiet, som, vad jag kommer ihåg, aldrig drev linjen att det skulle byggas mer i Stockholm, snarare tvärtom. Och Olle Wästberg mest kända ståndpunkt vad gäller stadsbyggnad i Stockholm är att hata höghus och att bevara (dvs konservera) Stockholm.

Så för den som anser att fler bostäder skall byggas i staden Stockholm, och inte långt ut i avlägsna kranskommuner, är det inte helt lätt att förstå hur just denna trojka ska kunna komma med några användbara förslag. Men det förstås, det finns ju ett talesätt att på gamla dar så blir djävulen religiös. Så omöjligt är det väl inte.

Vojne vojne: en klichéfest

Ni känner till den: Artikeln på kultursidan som handlar om samhällets fortgående förfall. Inget är som förr, och allt blir alltmer. Jan Holmberg har åstadkommit ett vackert exempel på detta tema i Dagens Nyheter 21 augusti 2013. Följ med på en liten rundtur i klichéernas värld:

”Ensam i tysta Natten/som är den enda som jag nämner min!” För Gunnar Ekelöf […]

Början är litet ovanlig, det måste erkännas. Detta ligger för nära patetiken för de flesta kulturskribenter. Men ett citat av Ekelöf signalerar att skribenten är en kultiverad människa, möjligen litet gammaldags.

[…] den mer gängse åsikten om dagens ljus som villkor för kunskap och erfarenhet […]

Termen ”gängse åsikten” refererar till den försoffade kälkborgerlighetens illusioner. Används som en fnysning. Spä på med andra borgerligt anstrukna ord som ”kunskap”.

[…] nattens mörker är det oönskade andra […]

Begreppet ”det andra” eller ”den andre” är centralt för varje postmodern skribent. Signalerar ståndaktigt försvar av den förtryckte, det gör inget att ingen vet vem det skulle vara.
Fortsätt läsa ”Vojne vojne: en klichéfest”

Ian Morris: Mönstren i historiens utveckling

Ian Morris, arkeolog och professor i historia vid Stanford University, har sammanfattat mänsklighetens historia i boken Why the West Rules – For Now. Det är en ca 650 sidor lång syntes av den senaste tidens forskning inom arkeologi och historia. Boken hålls samman av den tes Morris driver, som utgår från följande fråga: Varför är västvärlden idag den dominerande global aktören? Men inte nog med att Morris vill förklara historiens gång, han vill också förutsäga vad som komma skall.
Fortsätt läsa ”Ian Morris: Mönstren i historiens utveckling”

Stefan Jonsson om hedersmord och ”situationen”

Kan någon hjälpa mig att reda ut vad Stefan Jonsson egentligen menar i sitt inlägg på DN Kultur 12 augusti 2013? Han jämför ”svenskt” våld (Stefan Jonssons citat-tecken) i form av hustrumisshandel med en ”kurdisk-svensk far” som slår ihjäl sin dotter:

I båda fallen spelar kulturell fostran och kulturella normer en roll, men inte större roll i det ena fallet än det andra, och inte heller större roll än sociala, ekonomiska, psykologiska, familjemässiga och andra orsaker. Den största orsaken är det som i kulturteorin brukar kallas ”situationen”.

Fortsätt läsa ”Stefan Jonsson om hedersmord och ”situationen””