Svensken har ett komplicerat förhållande till valfriheten. Hen vill gärna ha den, men helst ska det vara enkelt att välja det bästa. En mycket utbredd, men närmast paradoxal inställning.
Som ett exempel kan man citera Elisabeth Ahlström, 95 år, i ett reportage om äldreomsorgen i Dagens Nyheter 26 april 2014:
– Det var väldigt svårt att välja. Jag vet inte om jag har valt det bästa. Människorna som kommer är i alla fall snälla, rara och trevliga. De gör verkligen sitt bästa.
Bakom resonemanget ligger en inställning att om man inte har lyckats välja det bästa, ja, då har man på något sätt misslyckats. Man är en förlorare. Man kan tycka att om hon nu finner personalen trevlig, så finns det väl inget problem?
Fortsätt läsa ”Valfriheten och det bästa”