Putins sändebud om russofobi: Så ser hotet ut

Vladimir Putins ”personliga sändebud” (vad nu det innebär) Sergej Markov säger i Svenska Dagbladet 8 juni 2014 att:

Fem, sex länder ligger i täten när det gäller russofobin i Europa: Sverige, Polen de baltiska länderna och Finland. I Sveriges och Polens fall kan rysshatet förklaras med gamla stormaktskomplex, i Lettlands och Estlands med att det har blivit ett politiskt instrument. Russofobin i Finland är däremot oförklarlig, Finland har ju bara vunnit ekonomiskt på handeln med Ryssland. Av allt att döma är det Sverige och de baltiska länderna som har påverkat Finland […]

Vad ska man egentligen säga om detta fyrverkeri av geopolitiska hallucinationer? Man kan skratta åt eländet, men det är att missa poängen. Vad det handlar om är hot.

Det finns gamla rysk-sovjetiska propagandatraditioner som känns igen i Markovs uttalanden. En sådan tradition är att komma med så befängda anklagelser att ens ett försök att bemöta dem innebär ett slags erkännande att grunden för dom är relevant. Att den arena som de kan sägas utforma är reell, i någon mening. Detta gäller ”förklaringen” om att Sveriges och Polens ”russofobi” grundas i gamla stormaktskomplex. Att ens börja diskutera i termer av flera hundra år gamla episoder i svensk och polsk historia innebär att man erkänner sådana resonemang som rimliga. Detsamma gäller de närmast groteska resonemangen om de anledningar som Estland, Lettland och Finland kan ha för att betrakta Rysslands agerande med viss skepsis.

En annan gammal tradition är att helt enkelt spegelvända den kritik som andra riktar mot det ryska agerandet. Anklagas den ryska sidan för valfusk, som i Krim, så skickar man tillbaka anklagelsen med vändande post, den här gången i form av likalydande anklagelser om valfusk i presidentvalet i Ukraina.

Det skrämmande med denna sortens absurditeter är att det förmodligen är egalt huruvida sändebudet (eller Putin) tror på dom eller inte.

Om han inte tror på dem själv, så levererar han dem för att han vill visa att han har makt att ljuga utan att rodna. Signalen är: Vi är beredda att säga vad tusan som helst för att nå våra mål. Vi ljuger och hotar exakt hur mycket vi vill. Och vi struntar i om ni tror oss eller inte, det räcker att vi påstår det.

Om däremot den ryska ledningen tror på dessa galenskaper, då är de förmodligen också galna nog att riskera det tredje världskrig som sändebudet själv pratar om:

Markov varnar för följderna om Ryssland trängs in i ett hörn.

– Antisemitismen startade andra världskriget, russofobin kan starta ett tredje.

Man kan uttrycka det så att den ryska ledningen vill att vi ska bli så rädda för Ryssland att vi inte längre ska känna ”russofobi”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s