Juholt 2.0

Socialdemokraterna trodde att man nått fast mark efter det gungfly som hette Håkan Juholt. Alla var övertygade om att Stefan Löfven var en stadig, stabil, erfaren förhandlare, en stilla, trygg, kompetent person. Ingen popcorn-maskin.

Men sakta tonar en annan bild fram: Löfven tycks snarare vara en dålig kopia av Juholt utan humorn, glimten i ögat, eller den politiska passionen. Det är bara tungt, segt, gruffigt och dåligt omdöme utan vare sig taktiskt eller strategiskt sinnelag. Och han är framförallt inte politiker.

Jag ska inte gå in på alla de fadäser som under den senaste tiden visat hur illa det står till. Debaclet i EU-nämnden, frysboxen för alla icke-förhandlade svåra beslut, kombon skylla Alliansens partier för att dra isär landet, samtidigt som han säger ”sträcka ut handen”, och nu slutgiltigt budgetfiaskot med det i vredesmod annonserade nyvalet. Det senare mycket förtjänstfullt analyserat av Dagens Nyheters ledarsida 5 december 2014.

Men nu tycks vi få den slutgiltiga bekräftelsen på eländet. I kvällens Skavlan (SVT1 21:00) kommer Löfven, enligt Svenska Dagbladet 5 dec 2014 att säga följande:

– Jag hade grund att vänta att Sverige kan regeras och samarbete är enda sättet att undvika att SD får inflytande.

– Men jag har blivit motarbetad hela tiden. I tisdags sade alla fyra (i Alliansen) nej.

Motarbetad? I politiken? Men ojdå! Vilken planet befinner sig mannen på? Politik handlar faktiskt om såväl strid som samarbete. Landet har en statsminister, och socialdemokraterna en partiledare, som inte begriper att alla inte vill samarbeta i alla lägen till varje pris.

Löfven tycks inte mentalt ha lämnat den industriella fackföreningsvärlden, präglad av konstruktiv Saltsjöbadsanda. Han tror att alla egentligen vill komma överens, och gör man inte det så går man ut i strejk (dvs. nyval), och sedan förhandlar man igen. Först trodde jag att Löfven var modig som satsar allt på nyval, men nu börjar jag inse att han helt enkelt inte fattar hur skadeskjuten han blir om det inte går hans väg.

Ett ytterligare gott skäl att arbeta för att denna fiasko-regering röstas bort 22 mars 2015.

PS. Efter att jag publicerat ovanstående uppmärksammade jag Catharina Linds extremt läsvärda artikel i Svenska Dagbladet 5 dec 2014, vars resonemang understödjer min tes.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s