Svar till Lena Andersson: Ytliga likheter

Följande text är ett inlägg i en diskussion med Lena Andersson. Länkar till alla inlägg finns längst ner på sidan.

Hej Lena,

Det var ju inte bara essentialismen som gjorde att jag gissade att du är påverkad av Ayn Rand. Utan också din tydliga libertarianism, som jag diskuterat tidigare:

  • Nej, fri invandring är ingen mänsklig rättighet, där jag påpekar att du skriver att ”den universella naturrättens principer är objektiva”.
  • Lena Andersson faller i extremistfällan, där jag påtalar att du dels argumenterar för att fri invandring är en mänsklig rättighet, dels ifrågasätter välfärdstanken: ”Är det i stället hjälptanken som är problemet, som vi borde göra upp med, och som borde ersättas med: vi får inte hindra andra.”

Dessa ställningstaganden och argument tyckte jag fick sin enklaste förklaring av att du var influerad av Ayn Rand (även om Robert Nozick kanske skulle kunna vara en möjlighet). Bertrand Russell har väl vad jag vet inte diskuterat på detta viset om naturrätt eller välfärd?

Men om du nu säger att Rand inte är din inspiration, så är det då ett faktum som jag får acceptera. Jag använde frasen ”dold agenda” dels som click-bait (får jag väl erkänna), men också därför att jag tyckte det var dags att tydliggöra dina ståndpunkter. Jag har nämligen märkt att många intelligenta personer i mina kretsar som läst dina kolumner inte har uppfattat dina libertarianska ståndpunkter. Dags att syna korten, tänkte jag.

Essentialismen är inte en aktuell fråga i dagens debatter, vad jag kan se (möjligen att det finns i identitetssnacket), och jag tycker inte du har lyckats redogöra för varför den egentligen behövs. Om man vill hävda att människan har en viss natur så ser jag inte att man behöver essentialism för det. Det tror jag inte Popper ansåg heller. Självklart har olika objekt olika egenskaper, ”natur” om man så vill. Men egenskaper vilka som helst duger bra, till och med Humesbundle theory” skulle funka.

Jag tyckte det var litet kul att du använde exemplet ”bok” som en essens under ditt föredrag på mötet (med Ohlininstitutet 4 dec 2014). Hur ska man formulera den essensen så att den omfattar såväl en fysisk pappersbok, som en eBook? Och kan vi i en sådan essens-definition fånga in alla eventuella framtida bok-inkarnationer? Det problemet försvinner, blir ointressant, om man överger essentialismen.

Jag blev uppmärksammad på en annan av dina krönikor där du tycks argumentera mot essentialism (kanske det handlade om identitetspolitik?), så jag är numera inte helt säker på vad du hävdar. Men själv är jag inte så värst intresserad av essentialism, det kanske är min naturvetarbakgrund som spökar.

Jag jobbar ju med genomik, och jag begriper ärligt talat inte hur någon alls idag, med kunskap om evolution, kan hävda att människan är ett tabula rasa i någon rimlig mening. Självklart har evolutionen präglat in en viss repertoar av egenskaper hos människan, i form av potentialer och egenskaper i olika grader. Men det löser inga problem att prata om en viss mänsklig essens. Genomiken visar ju bland annat att saker och ting är väldigt röriga, försöken att till exempel bestämma ett referens-genom för en art blir smetigare ju noggrannare man är. Att en människa som individ har en bra mycket större utvecklingspotential mentalt jämfört med individer tillhörande andra djurarter (kanske till och med kvalitativt) kan man ju fortfarande påstå, utan att essenser behöver tillgripas.

Om att googla namn: Litet provokativt var det, kan medges. Men som en möjlig metod för att undersöka om filosofer och kommentatorer i allmänhet skriver om Popper i samband med Derrida, Foucault, etc, är den fullt legitim. Metoden mäter vad andra skrivit, inte ifall det är rimligt att de skriver som de gör. Den svarar på vad jag kallar den idéhistoriska frågan, däremot självklart inte på den filosofiska. Humaniora har ju på senare tid börjat få upp ögonen för kvantitativa textanalyser. Med de textmassor som webben numera innehåller, så finns idag intressanta nya forskningsfält. En del har börjat leka med det, se exempelvis denna graf av inflytande mellan filosofer. Skojigt första försök i den branschen.

Min protest vad gällde att lägga postmoderna termer i munnen på Popper gällde att jag tycker du gör det för lätt för dig. Genom att helt enkelt sätta likhetstecken mellan Poppers ”kritik” och postmodernisternas ”dekonstruktion”, så slinker du undan problemet ifall de menar samma sak, alltså ifall de använder termerna på ekvivalent sätt. Den frågan måste ju även en nominalist ställa sig. Jag tycker det är tydligt att Poppers ”kritik” handlar om att granska ett påståendes eller arguments logiska innehåll, är det sant, falskt, koherent, etc. Postmodernisternas ”dekonstruktion” handlar snarare om att avslöja argumentens maktutövande funktion, alltså maktspelet, härskartekniken som det heter. Då spelar de undersökta argumentens logiska innehåll ingen roll. Identitetspolitikens krav på att yttranden av visst slag endast får göras av människor av viss sort har ju här sin upprinnelse.

Så de likheter du påtalar mellan Popper och postmodernisterna handlar, som jag ser det, mest om ytligheter, eftersom de använder de bitvis likartade ståndpunkterna för helt olika syften och i helt olika sammanhang. Litet som att bjälkar och tegelstenar kan användas till helt olika arkitektur.

Visst förstår jag att en kolumn i DN måste vara begränsad, den här var ju redan ovanligt omfattande. Och jag tycker absolut inte att den var helt förkastlig! Bland annat din synpunkt att den första delen av Det öppna samhället, om Platon, är den mest intressanta, delar jag helt och fullt. Och dessutom var det ju bra att Popper fick så mycket utrymme i DN (all PR är god PR).

Vänliga hälsningar,

Per Kraulis


Inlägg i denna diskussionen:

  1. Per Kraulis: Lena Andersson vs. Karl Popper (referat och kommentarer till ett seminarium 4 dec 2014, Ohlinstiftelsen)
  2. Lena Andersson: Popper som postmodernist (kolumn i Dagens Nyheter)
  3. Per Kraulis: Lena Anderssons dolda agenda om Popper och postmodernismen
  4. Lena Andersson: Följ Poppers tankestrukturer
  5. Per Kraulis: Ytliga likheter (inlägget ovan)
  6. Lena Andersson: Essensbegreppet är fruktbart

3 reaktioner på ”Svar till Lena Andersson: Ytliga likheter

  1. Pingback: Lena Andersson svarar: Följ Poppers tankestrukturer | Civilisation

  2. Pingback: Lena Anderssons dolda agenda om Popper och postmodernismen | Civilisation

  3. Pingback: Lena Andersson vs. Karl Popper | Civilisation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s