Ann Heberlein kränker mig

I Dagens Nyheter 12 jan 2015 försöker Ann Heberlein tolka åsikterna hos de som med #JeSuisCharlie protesterade mot våldet som dödade 17 människor:

Och jag är verkligen inte säker på att […] ni är storsinta, toleranta och kompromisslösa försvarare av det fria ordet, människor som står över sådana låga känslor som kränkthet och hämndgirighet.

Var har hon fått den idén från? Att vi alla (ja, jag var en av de som protesterade) skulle vara storsinta och okränkta? Det handlar om rätten att få skriva och rita även anstötliga alster utan att skjutas till döds. Eller att vara jude som har rätten att handla i en kosheraffär utan att mördas.

Hon skriver vidare:

Däremot borde vi fundera några varv kring våra egna reaktioner när sådant vi tycker är heligt – yoga, hundar, fotboll, maratonlöpning – hånas och förlöjligas. Har vi då förmågan att rycka på axlarna? Skratta bort det? Strunta i det? Jag vet att jag inte alltid har det.

Men snälla lilla docenten? Har någon begärt att du inte ska få bli upprörd? Det enda vi begär är att du inte skjuter ner oss.

Och så kronan på verket i Heberleins resonemang:

Varje rättighet medför en skyldighet. Det gäller också yttrandefri­heten. Den måste hanteras med viss varsamhet, med ansvar och med respekt för andra människor, deras känslor och deras uppfattningar.

Vad är detta för dumheter? Den enda skyldighet yttrandefriheten innebär är möjligen att låta andra få yttra sig. Jag har ingen som helst skyldighet att skona Heberleins, eller någon annans, känslor. Om jag yttrar mig illa kanske Heberlein och andra slutar lyssna, och något annat kan jag inte kräva.

Om jag skriver att Saudiarabiens härskare och muslimska ledare är svinpälsar, hyndor av en hyena, smutsiga kräk och att de förtjänar att bespottas, vari består min skyldighet? Att tona ner mig därför att de skulle bli kränkta? Eller kanske så att de i lugn och ro ska få ägna sig åt att – i religionens heliga namn – utöva medeltida tortyr?

Jag vill meddela Heberlein följande: Din artikel kränker mig. Jag blir upprörd när du skriver sådant manifest förvirrat trams. Jag tänker inte skjuta dig, men jag begär att du hanterar din yttrandefrihet fortsatt med viss varsamhet, och med respekt för mina känslor. Seså, var god lev upp till dina egenhändigt ställda krav och sluta skriv dumheter. Med dina egna ord:

Man måste inte säga och skriva allt bara för att man kan.

4 reaktioner på ”Ann Heberlein kränker mig

  1. Hej!

    Heberlein verkar vilja påpeka att yttrandefriheten inte är absolut. Det är den inte. Den står inte över alla andra rättsliga lagar, och rimligen inte alla moraliska lagar.

    Jag tycker du inte borde ha skrivit ”snälla lilla docenten”.

    Det finns rimliga skäl att satirteckningar av muslimer, judar, eller andra grupper, kan leda till mer rasism. Har det inte förekommit en historisk analys där slutsatsen har varit att man haft goda skäl att tro att satirteckningar mot judar före andra världskriget bidrog signifikant till föraktet och fientligheten mot judar? Jag tror det. Därav är det rimligt att vissa satirteckningar inte bör förekomma. Det är annan sak att det bör vara tillåtet att de förekommer. Det är en annan sats. Känns det inte som du försvarar något i stil med den senare satsen, och Heberlein något i stil med den förra? Om tolkningen skulle vara välvillig tror jag detta skulle bli den rimliga tolkningen av Heberlein och dig.

    Det finns rättsliga åtgärder för vissa yttranden. Sett till yttrandefriheten isolerat har du inte skyldighet att skona Heberleins känslor. I ett mer betydelsefullt perspektiv kan dock dina yttranden mot Heberlein ställa dig inför rätta. Moraliskt tycker jag inte du får göra vilken serie av yttringar som helst till Heberlein. Jag tror du håller med om det här. Känner att den här texten är otydlig. Heberlein är också otydlig känner jag. Nu har ju inte läst tydligt, får bli senare kanske.

    Hälsningar,
    Monir

    1. Jag har svarat på den grundläggande frågan i mitt nästa inlägg Yttrandefrihet, kränkning och bultande hjärta.

      Jag är föraktfull mot Heberlein därför att hon alldeles för ofta hamnar fel i dessa debatter, vilket jag påvisar i mina tidigare inlägg i denna blogg. Hon är docent i etik (om än med teologisk inriktning), och då kan man kräva mer av henne.

      Rättsliga svar på vissa yttranden: Visst, man får inte förtala, och man får inte hetsa mot folkgrupp. Helt rätt så. Men debatten handlar inte om det. Den handlar om ifall man får uttrycka sitt förakt för en religion. Med tanke på att den religionen, liksom även kristendom och många andra tros- och åsiktsriktningar, systematiskt och i stor omfattning utövar förtryck mot mina bröder och systrar världen över, så finner jag det närmast kränkande (ha!) att bli uppläxad av Heberlein, Kallifatides och andra att jag måste visa respekt. Jo tack, jag visar endast respekt för den som så förtjänar. Våldsmän och förtryckare gör det inte.

      Jag är ledsen om dessa ord är hårda. De riktas inte mot dig personligen. Om du läser noga så handlar det om vad tankar och idéer får för konsekvenser i samhället. Och då är det faktiskt förtryck som spelar roll, inte någons allmänna känsla av kränkthet.

      1. Jag svarar kort för nu är klockan mycket.

        Jag vet att hon är docent i etik. Jag tycker du inte kan kräva mer av henne bara för den egenskapen. Hur resonerar du där? Krav uppfattar jag som att anser att hon bör. Men jag tycker egenskapen att vara docent är moraliskt irrelevant.

        Jag förstår att debatten inte handlar om det. Men skriver mot din text! Om debatten handlar om att man får uttrycka sitt förakt för en religion, så är jag villig att stå till den positiva sidan: det får man.

        Jag förstår inte resonemanget om att förtjäna respekt. Respekt är inte något som någon ska behöva arbeta sig till (som jag förknippar förtjäna med). Respekt visar man som en gåva tycker jag. Så jag tycker det låter hårt. Men du behöver inte vara ledsen. Jag förstår att det handlar om tankar och idéer, och jag tycker du skriver väldigt bra om det. Det har jag alltid upplevt.

  2. Pingback: Yttrandefrihet, Charlie Hebdo, amerikanska PEN och 6 författare | Civilisation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s