Rädda det kulturella världsarvet: Sprid det och gör det Open Source

Maria Schottenius skriver i Dagens Nyheter 23 mars 2015 om den ideologiskt inspirerade förstörelse av ovärderliga kulturskatter som sker i bland annat områden kontrollerat av Islamiska Staten. Flera andra har skrivit om detta, bland annat Duraid Al-Khamisi i Expressen 11 mars 2015.

Schottenius konstaterar klokt att det inte är helt oproblematiskt med viljan att återbörda alla kulturföremål som köptes eller stals av västvärlden under kolonialismen. Om alla gamla föremål skall befinna sig i ursprungsområdet finns risk för att kvarlåtenskapen efter hela historiska epoker utraderas av en naturkatastrof eller av mänsklig fanatism.

Ett av världens vackraste föremål alla kategorier är bysten av Nefertiti som finns i Berlins Neues Museum. De egyptiska myndigheterna vill att bysten returneras, men med tanke på instabiliteten i grannskapet borde ett återlämnande helt avföras från dagordningen. Det är inte så svårt att gissa vad Islamiska Staten skulle göra med bysten av Nefertiti om de fick lägga sina vantar på den.

Det är förvisso inte bara muslimska extremister som förstört ovärderliga kulturskatter med buddha-statyerna i Bamiyan som det hittintills värsta exemplet. Ordet ikonoklasm betyder bildstormare, och hänför sig till händelser i Byzantium där de kristna teologerna fick för sig att bilder var ogudaktiga. Även den protestantiska reformationen orsakade mycken kulturell förödelse, bland annat i Sverige som en följd av Gustav Vasas reduktion.

Schottenius har tyvärr inte några mer konstruktiva förslag. Hon skriver att:

Det avgörande för att rädda världens kulturskatter är kunskap, säger min vän. Om människor på allvar förstår vilka värdefulla föremål och byggnader de har omkring sig börjar de älska dem, vårda och skydda dem. Så, även här, svaret är kärlek.

Vackert så. Men här följer några mer substantiella förslag som det är möjligt att agera på:

  1. Sprid ut konstföremål över världen. Den industri av omkringtransported konst som museernas tillfälliga utställningar medför borde organiseras så att ett representativt urval av konst alltid befinner sig utanför det egna landets gränser. Självklart måste risken för transportskador vägas in.
  2. Lämna inte tillbaka kolonialt stöldgods utan noggrann analys av risken för förstörelse i ursprungslandet. Inga föremål till instabila länder.
  3. Gör Open Source av föremål och byggnader. Vi har idag teknik som 3D-scanning som tillåter mycket noggrann uppmätning av föremål och byggnader. Fotografitekniken möjliggör extremt god avbildning av bilder. UNESCO skulle kunna koordinera ett systematiskt arbete att digitalisera världens konstskatter. Resultaten måste publiceras under Open-Source-licenser på webben, så att alla kan ladda ner filerna och göra egna kopior med de tekniker som finns eller kommer att utvecklas. [Tillägg 2015-04-07] Rijksmuseum i Amsterdam har digitaliserat och lagt ut sin konstsamling. Så borde alla göra!
  4. Bygg upp teknisk kompetens för att tillverka så goda kopior som är möjligt. Västvärldens fetischism inför originalobjekt är här ett hinder: Vi är så neurotiskt fascinerade av huruvida ett föremål är original eller inte. Kopior ses som vulgära, även om originalet håller på att falla sönder i småbitar. Den inställningen är inte alls lika stark i andra kulturkretsar och möjliggör där att gamla objekt kan kopieras utan emotionella krumbukter.

Det finns alltså många konkreta saker som kan göras för att rädda världens kulturarv från Islamiska Staten och andra vandaler. Här finns något för kulturaktivister att lobba för. Kanske kan Sverige eller EU fås att stödja ett sådant projekt, eller varför inte någon av internet-jättarna? Google har ju redan börjat digitalisera alla tillgängliga böcker.

Självklart kan inte kopior göras perfekta. Digitala avbildningar kan aldrig fånga alla kvalitéer hos ett föremål eller en bild. Något går alltid förlorat när gamla objekt förstörs, om inte annat möjligheten att använda nya teknologier för att göra dittills omöjliga analyser. Men en digital kopia är bättre än en grushög.

Kärlek till kulturarvet är självklart en förutsättning. Men den kärleken måste också ta sitt uttryck i mer handfasta åtgärder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s