Vänsterns koma, det klasslösa samhället och liberalismen

Förra våren rådde Thomas Piketty-feber hos vänstern, med anledning av dennes bok Kapitalet i det tjugoförsta århundradet, som blev en så kallad snackis när den engelska översättningen kom ut under 2014. Piketty talade i Almedalen 2014, där de besvikna åhörarna fick sig en torr akademisk föreläsning snarare än en himlastormande revolutionsappell. Sedan dess har det inte hörts så värst mycket om Piketty i den svenska debatten. Vilket säger en del om vänsterns intellektuella koma. Tystnaden representerar också en outnyttjad chans för liberalismen.
Fortsätt läsa ”Vänsterns koma, det klasslösa samhället och liberalismen”

Om reduktionism: En glimt i ögat, del 3

I del 1 av denna artikeln visade jag en tabell av siffror och utmanade därmed den filosofiska reduktionismen att gissa vad det handlade om. Jag avslöjade att tabellen var ett 9×9 pixlar stort utsnitt ur en större bild. I del 2 visade jag den lilla bilden. Så är det dags att avslöja vad hela bilden föreställer:
Fortsätt läsa ”Om reduktionism: En glimt i ögat, del 3”

Om reduktionism: En glimt i ögat, del 1

Reduktionism är ståndpunkten att komplexa företeelser kan och bör förklaras med hjälp av enklare begrepp. Den är en oundgänglig del av vetenskapen. Om man lyckas förklara flera till synes olikartade processer med en enda teori, så innebär det ett vetenskapligt framsteg.

Isaac Newton lyckades beskriva planeternas och månens omloppsbanor med samma teori som kunde förklara varför äpplet faller till marken. Gravitationsteorins stora genombrott, som hade en oerhörd betydelse för västerländskt tänkande, byggde på att den så framgångsrikt reducerade många fenomen till att handla om massa och gravitation.

Trots detta vill jag här argumentera för varför reduktionismen som filosofisk ståndpunkt inte är hållbar.
Fortsätt läsa ”Om reduktionism: En glimt i ögat, del 1”

Fiasko för ett försvarstal för humaniora

Försvarstal och festtal är två genrer som det är vanskligt att blanda samman. Stefan Arvidsson (Dagens Nyheter 26 juni 2015) ger några bra argument för varför humaniora är nödvändigt i en god civilisation. Ett sådant är hans observation att i stort sett varje människa är en amatörhumanist, som använder och efterfrågar humaniora i sina dagliga liv. Men till detta lägger han två argument som är lika vanliga som dåliga. Det handlar om vackra ord hämtade från festtalen. De skorrar illa när de används i ett försvarstal.
Fortsätt läsa ”Fiasko för ett försvarstal för humaniora”