Torbjörn Tännsjö: ”Istället för yttrande- och tryckfrihet”

Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms Universitet, skriver om reklamens förskräcklighet på DN Debatt 30 nov 2015. Han vill i princip förbjuda reklam. Huruvida det vore förenligt med yttrandefrihet förbigår han med tystnad. Även om hans resonemang inte utmynnar i något konkret förslag mer än att en utredning bör tillsättas, så får jag en vag känsla av déjà vu.

Mycket riktigt, i min bokhylla hittar jag en pamflett på ca 20 sidor från 1979 författad av Torbjörn Tännsjö. Dess titel är: Istället för yttrande- och tryckfrihet.

Istället-för-yttrande-och-tryckfrihet

Fortsätt läsa ”Torbjörn Tännsjö: ”Istället för yttrande- och tryckfrihet””

Mahler och Widmann med Daniel Harding

Daniel Harding dirigerade Sveriges Radios Symfoniorkesters uppförande av Jörg Widmanns nykomponerade konsert för viola och Gustav Mahlers 9:e symfoni 26 november 2015. Det är svårt att formulera de rätta superlativen utan det blir fånigt. Det var helt enkelt fantastiskt bra.

Widmanns stycke var en beställning av violasolisten Antoine Tamestis, som också spelade här. Ett virtuost stycke med flera sinsemellan olika partier som ändå blev en helhet, där dovt skräckfyllda stämningar alternerade med vackra dialoger mellan violan och andra instrument. Orkestern frambringade klanger som förundrade. Trots komplexiteten var det ändå märkligt direkt. Det passade alldeles utmärkt i ett program med Gustav Mahlers 9:e symfoni, jag tyckte jag hörde referenser till Mahler i sista delen av violakonserten.

Harding har redan tidigare visat att han behärskar Mahlers musik. Så det var med höga förväntningar jag gick till kvällens framförande. Jag blev sannerligen inte besviken. Själv har jag Bruno Walters inspelning från 1962 med Columbia Symphony Orchestra som referens. Harding var på samma nivå. Han valde delvis andra tempi, och mejslade fram varje detalj utan att offra helheten. Framförandet hade en häpnadsväckande säker linje hela vägen igenom. Slutet på symfonin blev ett glasklart, varligt, allvarsamt avsked. Trots bitvis störande hostanfall i publiken blev detta en fantastisk upplevelse.

Jag har sagt det förut, men säger det igen. Har Stockholm riktigt fattat vilken kulturell dunderkombination Daniel Harding och Sveriges Radios Symfoniorkester egentligen är? När Harding så småningom lämnar Stockholm kanske vi förstår vad vi hade.

Ann Heberlein sviker inte

Ann Heberlein skriver i Dagens Nyheter 25 november 2015 om de som ansluter sig till Islamiska Staten, och hennes synpunkter sviker inte den som letar efter dagens stollighet. Hon skriver:

Oviljan att ta in religion som en viktig dimension i människans liv kan visa sig ödesdiger. Enligt en undersökning angående européers inställning till religion, publicerad i Forskning och framsteg september 2010, är svenskarna mest sekulariserade. På andra plats kommer Belgien. Är det en slump att det är i just dessa två länder Daish (IS) värvat flest jihadister i förhållande till folkmängd?

Det är svårt att veta om hon skämtar eller inte. Hon hittar en korrelation mellan grad av sekularisering och antal jihadister. Håhåjaja, vill hon tro att denna korrelation säger något om orsakssambanden, så varsågod. Vi övriga kan tänka oss andra samband, som handlar om antalet muslimska invandrare i kombination med usel integration, segregation och småkriminalitet.
Fortsätt läsa ”Ann Heberlein sviker inte”

Flyktingkrisen som hävstång

Så har regeringen kommit fram till att det svenska systemet inte klarar det antal flyktingar som kommer hit. Ingen kan tro att S och MP gör detta därför att de tycker det är kul eller därför att de vill gå SD till mötes. Det finns självklart de som påstår att det är så, men de personerna ska man sluta lyssna på.

Om något gott kan komma ur denna i grunden trista utveckling, så är det kanske en intellektuell tillnyktring. Många har mot bättre vetande argumenterat som om det rått fri invandring till Sverige. Nu kanske fri invandring kan ses för vad det är: Som ett ideal att arbeta för i en tämligen avlägsen framtid där de globala skillnaderna i rikedom och frihet blivit mindre. Så länge vi vill ha en svensk välfärdsstat så är fri invandring en omöjlighet under överskådlig tid.

Men asylrätten då? Det handlar om negativ och positiv frihet. Negativ frihet kan råda i ett samhälle utan att några av statens resurser används. Det handlar ju bara om att inte förhindra människor att agera. Med positiv frihet är det annorlunda: Det krävs en välfärdsstat för att garantera positiva friheter, eftersom resurser måste användas för att upprätthålla dom.

Man tänker gärna på asyl som enbart en negativ frihet, frihet från förtryck. Men det handlar också om positiv frihet, att kunna leva under ”värdiga förhållanden” för att använda regeringens språkbruk. En positiv rättighet som staten inte mäktar med att upprätthålla är helt enkelt inte längre en rättighet. Om man anser att asylrätt innebär att åtnjuta svensk välfärd, då finns ett pris, och en gräns, för den rättigheten. Om man däremot anser att asylrätt kan gälla utan att välfärden tas i bruk, ja då får man faktiskt argumentera för det ställningstagandet.
Fortsätt läsa ”Flyktingkrisen som hävstång”

Att lägga all skuld på Väst är moralisk rasism

Efter terrordåd vidtar alltid en diskussion om vems felet är. I vissa kretsar är det naturligt att rent rutinmässigt lägga skulden på Väst. Med Väst menas då den del av världen där liberalismen i bred mening är förhärskande, där demokrati och marknadsekonomi råder. De konflikter som utspelas i världen i allmänhet, och i Mellanöstern i synnerhet, sägs bero på den kolonialism, utsugning, krigföring och imperialism som Väst utövar. Alltså är skulden Västs.

Detta är ett mycket vanligt sätt att resonera på den politiska vänsterkanten. Vi har alla hört de som Salman Rushdie kallar ”the but brigade”, alltså de som inleder sina resonemang med frasen ”jovisst, terrorism är dåligt, men…”, varvid en lång räcka oförrätter utförda av Väst dras upp som förklaring.

Den vänster som deltar i skuldbeläggandet av västerlandet har dock ett problem: Vänstern har en i grunden positiv inställning till Upplysningens ideal och den franska revolutionens paroll ”Liberté, égalité, fraternité”. Vänsterns problem är att dess tes om Västs alltomfattande skuld innebär en risk för vad jag skulle vilja kalla moralisk rasism. Och rasism går inte ihop med Upplysningens ideal.
Fortsätt läsa ”Att lägga all skuld på Väst är moralisk rasism”

Erik Helmersons skjortor och argument

Erik Helmerson, ledarskribent på Dagens Nyheter, skriver 8 november 2015 fyndigt om konsten att byta skjortor och argument. Dessvärre bygger det på falska argument.

Många debattörer som tidigare stod för en generös inställning [har] börjat plädera för ökad kontroll. Det gäller till exempel borgerliga ledarsidor och politiker, men också statsråd och vänsterdebattörer.
[…]
Åt denna kursändring jublar Sverigedemokrater och andra flyktingmotståndare.
[…]
Jag har oerhört svårt att förstå varför det skulle vara förkastligt att ändra sig när verkligheten gör det.

Han vill påskina att han (och DN) har bytt ståndpunkt om flyktingpolitiken därför att verkligheten har förändrat sig. Det är snarare så att den ståndpunkt Helmerson tidigare intog (eller snarare antydde, vilket är ett kapitel i sig) var orimlig redan när det begav sig, som jag (här, här och här) redan påpekat. Det som har hänt är endast att utvecklingen till slut har fått även Helmerson att inse detta.
Fortsätt läsa ”Erik Helmersons skjortor och argument”

Postkolonial kortslutning

Postkoloniala texter är påfallande ofta rejält korkade. Beror det på att skribenterna har blivit fördummade av postkolonialt tänkande, eller dras dumma personer till postkolonialism?

Jo, det är en elak och osaklig fråga, men efter att ha läst den så kallade kulturdebattartikeln Därför växer hatet mot främlingar i flyktingströmmarnas Tyskland i Dagens Nyheter 5 nov 2015 av Rebecka Kärde (en för mig tidigare okänd s.k. kulturskribent) så framstår den som fullt rimlig.

Jag ska inte bli långrandig, artikeln innehöll inte så värst mycket av intresse. Det var det sedvanliga pratet om hur hycklande den västerländska demokratin är, yadda yadda. Det enda jag höjde på ögonbrynen inför var dess slutsats:

[…] man skulle kunna hävda att mordbrännarens felslut inte ligger i den paranoida främlingsfientligheten, utan i idyllen: själva föreställningen om en plats som ska hållas ren. Och går inte samma resonemang att applicera på det europeiska invandringsmotståndet som helhet? Att just det man tycker sig försvara – det goda, idylliska, demokratiska – är den främsta illusionen av alla.

Om nu ”det goda, idylliska, demokratiska” är såpass illusoriskt, så kan man konstatera att flyktingarna tydligen har låtit sig luras. De söker sig väl till Europa just för att ta sig till en ”idyll” av normalitet och fred?

Artikeln är en gott exempel på hur identitetsvänstern pratar. Men om de nu verkligen tror på vad de säger, så borde de ju rimligen stå vid gränsen och tala om för flyktingarna att en illusorisk idyll väntar dom. Det kan ju inte vara bra att de tar sig hit under falska förespeglingar?

Men så säger inte tokvänstern till flyktingarna. Alltså kan vi ta den här sortens ”kulturdebatt” för vad det är: postkolonialt trams.

Why do so many scientists misunderstand the Central Dogma of Molecular Biology?

Scientists are careful people who do not make statements without knowing the facts. They try hard to get things right. So we think; hope.

But there is a very curious case where intelligent, knowledgeable scientists seem to get things wrong at an alarming frequency. It is quite interesting, because the misunderstanding isn’t that hard to avoid. It is a mystery why scientists keep flunking it. In an added twist of diabolical irony, the very article published to explicitly demolish the misunderstanding is often cited in support of it!

I am thinking of the so-called Central Dogma of Molecular Biology, a statement about the information flow between DNA, RNA and protein. It was published in 1958 by Francis Crick, co-discoverer of the double-helical structure of DNA, Nobel Prize laureate 1962 and a true giant of 20th century science.
Fortsätt läsa ”Why do so many scientists misunderstand the Central Dogma of Molecular Biology?”

Invandring, tillit och samhällskontrakt

Bo Rothstein skriver mycket läsvärt om tillit och etnisk mångfald i Dagens Nyheter 1 nov 2015. Tillsammans med andra forskare vid Göteborgs universitet har 80.000 (!) personer i närmare 200 regioner i Europa intervjuats:

Vi kan visa att i regioner där rättfärdigheten hos myndigheterna uppfattas vara hög, där har en omfattande etnisk mångfald ingen negativ effekt på den sociala tilliten. Det är bara i regioner där befolkningen uppfattar korruptionen som hög och myndigheterna som orättfärdiga som en stor etnisk mångfald ger upphov till låg social tillit.

Låt oss lita på denna slutsats, även om ingen referens till primärpublikationen anges (om det nu finns någon sådan än?). Vad säger detta resultatet, och vad säger det inte?
Fortsätt läsa ”Invandring, tillit och samhällskontrakt”