Att lägga all skuld på Väst är moralisk rasism

Efter terrordåd vidtar alltid en diskussion om vems felet är. I vissa kretsar är det naturligt att rent rutinmässigt lägga skulden på Väst. Med Väst menas då den del av världen där liberalismen i bred mening är förhärskande, där demokrati och marknadsekonomi råder. De konflikter som utspelas i världen i allmänhet, och i Mellanöstern i synnerhet, sägs bero på den kolonialism, utsugning, krigföring och imperialism som Väst utövar. Alltså är skulden Västs.

Detta är ett mycket vanligt sätt att resonera på den politiska vänsterkanten. Vi har alla hört de som Salman Rushdie kallar ”the but brigade”, alltså de som inleder sina resonemang med frasen ”jovisst, terrorism är dåligt, men…”, varvid en lång räcka oförrätter utförda av Väst dras upp som förklaring.

Den vänster som deltar i skuldbeläggandet av västerlandet har dock ett problem: Vänstern har en i grunden positiv inställning till Upplysningens ideal och den franska revolutionens paroll ”Liberté, égalité, fraternité”. Vänsterns problem är att dess tes om Västs alltomfattande skuld innebär en risk för vad jag skulle vilja kalla moralisk rasism. Och rasism går inte ihop med Upplysningens ideal.

För att en aktör ska kunna ha skuld måste hen vara en varelse som kan resonera i moraliska termer. Aktören måste vara ett moraliskt subjekt, en person som förstår vad moral är för något och att moralen kan ställa krav på hur man uppför sig. Ett djur som angriper en människa är något vi vill skydda oss mot, men vi fördömer inte djurets agerande som omoraliskt. Det är inget moraliskt subjekt. Det vore orimligt att resonera i termer av djurets moraliska ondska eller skuld.

Men det gjorde man i Europa fram till sjuttonhundratalet! Vi kan i historieböckerna läsa om episoder där man ställde djur inför rätta. Som en del i den moraliska utveckling där Upplysningen var en viktig del, så insåg man så småningom att detta var helt galet. Ett djur kan provoceras, eller befinna sig i en situation där dess naturliga instinkt är att gå till attack och skada eller döda en människa. Att då ställa frågan om djuret är moraliskt skyldigt betraktar alla numera, med rätta, som absurt.

Den tankefigur som ligger bakom försöken att förklara islamistisk terror med Västs skuld bygger på idén att de, islamisterna, har blivit så illa provocerade att det är naturligt att de reagerar med våld. I fallet Charlie Hebdo var det många intellektuella, vänster men också andra, som resonerade i sådana termer: Islamisterna hade blivit provocerade, så deras angrepp var ungefär vad man kunde vänta sig. Efter attackerna i Paris får vi veta att dessa förklaras av Västs krig i Irak, eller dess inblandning i arabvärlden, eller Israels ockupation av Palestina, eller något sådant.

Detta resonemang bygger på att islamisterna inte kan anses vara förmögna att resonera moraliskt. De har blivit provocerade, och de reagerar. Det är allt. Den implicita tanken är att islamister agerar som djur, eller kanske till och med som maskiner, som bara reagerar på olika stimuli, och som inte har någon förmåga att reflektera moraliskt.

Betrakta istället hur man diskuterar Västs agerande efter terrordåden: Här framhålls – med rätta – att simpel vedergällning förmodligen är ganska trubbigt, men framförallt, att det inte är moraliskt rätt, särskilt om det riskerar att drabba oskyldiga civila. Den icke utsagda förutsättningen är att Väst måste betraktas som en moralisk aktör, en vars aktioner kan och ska bedömas ur moralisk synvinkel.

Alternativet vore att kyligt betrakta Väst som en aktör vilken som helst, som har blivit angripet och provocerat, och som därför kommer att ge igen. Då blir vedergällning bara en fråga om reaktion på givna stimuli, utan moralisk innebörd. Men så resonerar ingen. Ingen skulle på allvar hävda att Väst inte är en moralisk aktör.

Den avgörande skillnaden är alltså denna: när vi diskuterar hur Väst agerar, så utgår vi helt automatiskt från att Väst betraktas som en moralisk aktör. När det gäller islamister, däremot, finns det många, framförallt i vänstern, som resonerar som om moral vore irrelevant. Islamisterna reagerar bara. De har blivit provocerade.

Detta är moralisk rasism. Att alltid betrakta Väst som en moralisk aktör, ett moraliskt subjekt, kort sagt som människor, men att se på islamister som om de bara vore mekaniska, djuriska figurer. Underförstått att vi inte kan ställa krav på att de ska reflektera på huruvida deras agerande är moraliskt. Vi måste förstå att de är provocerade, heter det.

Nästa gång det resoneras om moralisk skuld, provokation och hämnd, så fundera på detta: Betraktas båda sidorna i konflikten som moraliska subjekt, som människor, kort och gott? Eller talar man om en av sidorna i konflikten som figurer som bara reagerar? Vars våld förklaras av omständigheterna? Som vi måste ha förståelse för?

Det kan ligga nära till hands för den som tänker i termer av maktanalys och underordning att vilja förklara terror från den föregivet förtryckta sidan som en naturlig och förståelig reaktion på provokationer. Men då ska man tänka på att det finns en gräns där denna vilja att förstå övergår i moralisk rasism.

En reaktion på ”Att lägga all skuld på Väst är moralisk rasism

  1. Reza jabbari

    En bra och övertigande artikel. jag hoppas att de som ,själva Marx kallade för Vulgar Marksister,
    läser den och slutar att skylla på väst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s