Att granska påven kritiskt

Jag fick en intressant reaktion på mitt senaste inlägg ”När påven kommer på tal tar det kritiska sinnelaget paus”. En av mina läsare svarade och sade att påven Franciskus gör vad han kan för att vända en motsträvig katolsk kyrka. Som belägg bifogade läsaren länkar till ett antal artiklar.

Låt mig gå igenom dessa artiklar med ett kritiskt öga. Jag tänker alltså göra så som naturligt och brukligt är, men som alltför få gör. Och som jag befarar att ännu färre kommer att göra nu när alla blir till sig i trasorna inför påvens Sverigebesök.

Påven lägger sig i lag om partnerskap. Om detta skrev min läsare: ”Vägrar uttala sig negativt om homopartnerskap.” Det är en kommentar som jag finner obegriplig. Det framgår med all önskvärd tydlighet i artikeln att katolska kyrkan försöker få stopp på förslaget om partnerskap. Det må handla om kodspråk (”det är omöjligt att blanda ihop Guds familj med varje annan form av relation”) men andemeningen är glasklar. Se även det citat jag gav i mitt förra inlägg. Att man inte kampanjar explicit har förmodligen mest att göra med det fiasko katolska kyrkan fick vidkännas på Irland härförleden. Kyrkan har kanske insett att det var en dum idé att försöka domdera alltför mycket.

Påven inkluderar homosexuella. Den som uppmärksamt har följt katolska kyrkans uttalanden om homosexuella vet att detta inte på något vis är ett nytt ställningstagande. Kyrkan gör nämligen skillnad på en person som är homosexuell, och den synd som personen eventuellt ägnar sig åt. Kyrkan säger alltid att det är den homosexuella handlingen som är det onda. Människan är alltid en syndare som kan få förlåtelse genom Gud. Men notera nu detta: Kyrkan har aldrig någonsin låtit dessa ord betyda att man har ställt upp för homosexuellas lika rättigheter. Sådana är man alltid emot. Det är därför man inte ska låta sig luras av fromma och mjuka ord från katolska kyrkan; de åtföljs alltid av stenhårt reaktionär politik.

Nya läckor avslöjar interna motståndet mot påven. Att påven försöker motarbeta korruption, det skulle jag möjligen kunna tänka mig att ge honom. Inget tyder på att han personligen är korrupt. Men. I vanliga fall hade man ställt sig frågan: Vem tjänar på att dessa uppgifter sprids? Hur mycket spin innehåller dom? Kan dom verifieras? Kan uppgifterna och deras spridning vara en del av maktspelet inom Vatikanen? Är uppgifterna till för att ge påven alibi för de fåtaliga konkreta åtgärderna? Inte mycket av den sortens analys förekommer när de här läckorna diskuteras.

Påven: Abort ska tillfälligt kunna förlåtas. Jag är ledsen, men detta exemplet finner jag moraliskt motbjudande. Vaddå ”tillfälligt”? Vad är detta för trams? Är abort en synd eller inte, och varför skulle en viss tidsperiod, ensidigt deklarerad av påven, påverka det? Det handlar återigen om katolska kyrkans ständiga moraliska alibi: En människa är en syndare som kan förlåtas. Då kan katolska kyrkan vara mot exakt vad som helst samtidigt som den säger sig vara för människan. Politiken kan vara hur ärkereaktionär som helst, men man säger sig ändå vara människovän. Hyckleri kallas sådant. Om påven vill förmildra synen på abort kan han börja med att ta ett snack med Guatemala, där kvinnor som får missfall ofta anklagas för abort varvid de får långa fängelsestraff. Var god uttala dig om det, påven, innan jag tror på någon syndernas förlåtelse vad gäller abort!

Påven: Rädda moder jord! Det kan vid första anblick handla om ett progressivt ställningstagande. Men det följer en lång katolsk tradition av motstånd mot handel, företagsamhet, kapitalism, tillväxt, vetenskap och industriell utveckling. Kyrkan har alltid intagit positionen att människan och samhället stillsamt skall förvalta vad som givits, utan att förhäva sig eller försöka expandera horisonterna. Det är i det ljuset man skall se påvens kritik av nyfikenheten som ideal som jag nämnde i mitt förra inlägg. Så när en påve uttalar sig mot miljöförstörelse så är det inget nytt. Det ställningstagandet är en naturlig fortsättning på en lång kamp mot Upplysningen och den industriella och vetenskapliga revolutionen.

Påven: Mörklägg aldrig barnövergrepp. Här väntar vi på att ord skall följas av handling. Har man polisanmält alla de fall av övergrepp som man känner till? Har man avskedat de som man vet har begått övergrepp? Jag har sett uppgifter om att filmen Spotlight skall visas även i Sverige så småningom, om det sker kanske det är läge för svenska journalister att granska vad katolska kyrkan faktiskt har gjort, snarare än vad man säger sig vilja göra.

Det är just detta jag är ute efter: Bara för att en makthavare väljer sina ord väl, och pratar lågmält och fint, betyder inte det att journalister och andra ska svälja det som sägs utan att ställa frågor. När det gäller de flesta andra makthavare brukar journalister klara av denna uppgift. Men dessvärre finns det anledning att befara ett vördnadsfullt krälande inför den jovialiske påven Franciskus. Jag begär bara att vi inte stänger ner vårt kritiska sinnelag enbart för att en glad snubbe i vit fotsid dräkt kommer på besök.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s