Wagner’s Parsifal: holier-than-thou

Attending the opera Parsifal by Richard Wagner at the Royal Opera in Stockholm on Monday March 28th 2016 was a joy. The singers, the orchestra, the cast and the staging were all wonderful.

However. There was a problem: The libretto. The story. The text.

To show what I mean, I have here collected all instances in the libretto in English where the words ”holy” and ”sacred” (German: ”heilig”) have been used to characterize something. The German libretto would yield essentially the same result.
Fortsätt läsa ”Wagner’s Parsifal: holier-than-thou”

Religionen och terrorn

Dagen efter bombdådet i en park i Lahore, där minst 70 personer dödades, därav 29 barn, så råkar jag läsa en liten notis av Maria Schottenius i DN Kultur publicerad dagen för dådet. Som en av veckans ”5 bästa” skriver Schottenius om boken Med Gud på vår sida av Karen Armstrong, nyss utkommen på svenska:

Har du uppfattningen att religion ersatt politik som orsak till krig och våld? I så fall är du inte ensam. Men läs religionshistorikern Karen Armstrong. Hon tar ett djupt grepp om historien, från jägarsamhället, över jordbrukssamhället till modern tid med kapitalism och en ny global terrorism. Hennes tes är djärv och kontroversiell: våld har sällan med religion i sig att göra, utan med expansiva makthavare som använt människors religiösa och andliga behov för att stödja strukturellt våld. En våldtäkt på religionen.

Karen Armstrongs tes kan kort och gott sammanfattas så här: All religion är egentligen god. Och är den ibland ond, så är det inte religion. Schottenius skrev en devot recension av Armstrongs bok 21 mars 2016, där boken kallades ”modig”.
Fortsätt läsa ”Religionen och terrorn”

Marie Demkers trippelfel efter Bryssel

Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, skriver i Aftonbladet 25 mars 2016 om vad som bör göras efter terrordådet i Bryssel. Eller snarare, vad som inte bör göras. Vad hon egentligen vill ska göras framgår inte.

Hennes artikel innehåller tre fundamentala felresonemang.
Fortsätt läsa ”Marie Demkers trippelfel efter Bryssel”

Maria Schottenius? Hahahaha…

Jag läser Maria Schottenius senaste alster publicerad i DN Kultur 15 mars 2016, och konstaterar att satiren är död.

Denna kulturkvinna par excellence, förutvarande chef för kulturredaktionen på Dagens Nyheter, numera kulturjournalist, skriver om den hemskhet som Nobel Center utgör. Det är ”fullständigt onödigt”, det skulle ”förstöra balansen” mellan slottet och Nationalmuseum, etc, etc, etc. Allt detta känner vi igen. Den stockholmska konservativa kultureliten uppför sig som vanligt och skriker av skräck inför minsta förändring. Gäsp.

Men det anmärkningsvärda i Schottenius artikel är avslutningen:

Det är Kungen som ska dela ut Nobelpriset och Nobelfesten är en privat tillställning. Hans kollega i London, prins Charles, har ett omfattande engagemang i kulturarvsfrågor.

Ingenting i konstitutionen hindrar kungen från att säga, ”Nej, jag delar inte ut priset i den byggnaden, som förfular och snedvrider intrycket av Slottet och Nationalmuseum.” I så fall kommer Nobel Center inte att byggas. Så frågan är: Vad tycker Kungen?

Tillägg 18 april 2016: Schottenius tycks inte ha lidit av en tillfällig förvirring. Det visar sig vara mer permanent. Hon skriver återigen i Dagens Nyheter att kungen bör ingripa:

Än en gång, vad säger kungen, som lär vara olustig inför att det ska placeras en jättelåda i aktern av Nationalmuseum? Nej, han säger ingenting. Tyvärr.

Fortsätt läsa ”Maria Schottenius? Hahahaha…”

Plato at the Googleplex: Philosophical solutions and their problems

Can a 2,400 year old thinker possibly have anything of interest to say to us in the modern world? Yes, says Rebecca Newberger Goldstein, philosopher at Columbia, Harvard and other institutions. Not only does the thinker in question, Plato, provide arguments and views on issues still troubling us today. His entire project, philosophy, is alive and kicking. Goldstein argues convincingly that modern science has not and cannot supplant philosophical reasoning as such. She shows why there are some philosophical problems which science alone cannot answer. Personally, I don’t need to be convinced about this, but there are clearly many scientists who believe philosophy in general is a waste of time.

Goldstein makes her case in the book Plato at the Googleplex. Why Philosophy won’t go away. It is a wonderful book, clear, lucid and a good read. Imagining that Plato came back from the dead, she explores how he would see our world, highlighted by a visit at Google’s headquarters. How would we in the modern world meet the challenge of Plato’s views and arguments? How would he respond to our views? The text of the book never gets in the way of the thinking. I was a bit apprehensive that the author would be tempted by the premise to go wild describing amusing culture clashes involving ancient Plato in modern times, but those fears turned out to be unfounded. However, I have one important issue with how Plato is portrayed.
Fortsätt läsa ”Plato at the Googleplex: Philosophical solutions and their problems”

Hans Ruin och de utifrån importerade lärosatserna

Hans Ruin skriver ett inlägg i debatten om etik i kölvattnet av Macchiarini-skandalen. Han undviker att ta upp frågan om Heidegger och nazismen, vilket är klokt. Inget han kan säga där skulle undgå att vara löjligt eller hycklande. Men han vidhåller sin kritik mot den praktiska filosofin. Följande är kärnan i hans argument:

[…] om filosofin ska kunna bidra till att stärka den etiska omdömesförmågan inom professioner bör den gestaltas i nära dialog med respektive verksamhet och inte ha formen av utifrån importerade lärosatser och tankeexperiment.

I den förra artikeln talade Ruin om ”praxisbaserad etisk reflektion inom varje mänsklig verksamhet”. Han vill se ett samhälle där olika fält utvecklar sina egna separata etiska diskussioner. Olika verksamheter ska ha

[…] förmågan att se och tänka sig själv och sin egen verksamhet inom ett bredare historisk-kulturellt ramverk.

Tänk litet på vad detta betyder. Kritik mellan fält, över gränserna och mellan personer inom skilda verksamheter ses som otillbörlig sammanblandning. Upplysningens ideal om en diskussion mellan alla människans tankeriktningar och vetenskaper betraktas av Ruin som ett sinistert utnyttjande av ”utifrån importerade lärosatser”. Det kritiska tänkandet skall på sin höjd kunna ske inom det egna fältet. Det är en tankens apartheid som Ruin förespråkar, en slags filosofins identitetspolitik där varje ”mänsklig verksamhet” ska utvecklas var för sig inom ett visst givet ramverk; avvikelser undanbedes.
Fortsätt läsa ”Hans Ruin och de utifrån importerade lärosatserna”