Den postkoloniala maktordningen

I efterdyningarna av uppståndelsen kring Miljöpartiet, Mehmet Kaplan och Yasri Khan skriver Masoud Kamali, professor vid Mittuniversitetet, i Svenska Dagbladet 25 april 2016. Det är ett ovanligt tydligt exempel på hur en postkolonial debattör försöker utöva härskarteknik. Kamali skriver:

Återigen har antimuslimska attityder fått fritt spelrum i medier och inom den svenska västcentriska politiken. En man från Mellanöstern har vägrat ta en vit kvinna som dessutom är journalist och filmar händelsen med dold kamera i hand. Den vita privilegierade blicken ser händelsen som ett hot mot kvinnors frigörelse.

Har antimuslimska attityder fått fritt spelrum? Nej. De flesta debattörerna i de stora medierna är snabba med att påpeka att de inte kritiserar islam i allmänhet. Se valfritt inlägg i Aftonbladet, Expressen eller Dagens Nyheter. För den som läser med öppna ögon är det tydligt att kritiken gäller den specifika, extrema variant som dels vill skilja strikt på könen, dels vill att denna könsapartheid skall påverka det svenska offentliga rummet. Det är också påfallande att flera personer med muslimsk bakgrund tillhör Khans starkaste kritiker.

En man från Mellanöstern? Det verkar som att Kamali med dessa ord avser Yasri Khan. Då är det intressant att denne enligt Wikipedia tycks vara född i Stockholm. Hoppsan. Nej, det handlar inte om vad en man från Mellanöstern har för attityd. Det handlar om vad en svensk har för attityd.

”Den vita privilegierade blicken ser händelsen som ett hot mot kvinnors frigörelse.” Kamali tror att denna trollformel hjälper honom undvika poängen i historien, som handlar om vad Khans vägran betyder. Har det med intimitet att göra, som Khan tafatt försökte påstå? Nej, låt oss lägga hyckleriet åt sidan. Det är snarare så att Khans attityd grundar sig på en reaktionär önskan att tilldela kvinnor en lägre rang i familj och samhälle. Om vi nu ska tala om privilegier, exakt vilka är det som är privilegierade i de aktuella relationerna? Kan det vara så att män är privilegierade gentemot kvinnor enligt den islamism Khan är anhängare av? Jag använder här ordet ”islamism” som Wikipedia definierar den: politisk islam.

Kamali tror att jokern i leken, ”det vita privilegiet”, skall slå ut jämställdhet och feminism. Om något gott kan komma ur den här historien så är det väl att den taktiken har fått sig en knäck.

Kamali skriver vidare:

Orsaken i fallet Khan är att han vägrat ta en ”vit kvinna” i hand. Observera att det inte handlar om att han inte hälsade på en kvinna utan att han inte tog henne i hand, det vill säga bara en form av flera hälsningsfraser som gäller i världen.

Han undviker här, troligen mycket medvetet, vad problemet var: nämligen att Khan, en politiker som eftersträvat en hög position i ett profilerat feministiskt parti, gör skillnad på hur han bemöter män och kvinnor. Han hade utan problem kunnat hälsa hur han ville om han agerat som representant för, låt oss säga, en svensk gren av Muslimska Brödraskapet. Men nu ville han alltså framstå som feministisk miljöpartist.

Det mest uppseendeväckande är att vissa etablerade politiker, som ministern Aida Hadzialic, socialdemokraten Nalin Pekgul och miljöpartisten Jabar Amin, framställer sig själva som ”sanningssägare” och genom att hävda sin ”muslimska tro” och invandrarbakgrund avfärdar andras tolkningar av sin tro som ”falska”. Att använda personer med invandrarbakgrund för att legitimera de etablerade och exkluderande normerna i samhället är inget nytt […]

Nja, det mest uppseendeväckande är Kamalis attityd till Hadzialic, Pekgul och Amin. De ”framställer” sig själva. Han ifrågasätter ifall de alls är muslimer (citattecknen ovan är han egna). Han använder en fras ”att använda personer med invandrarbakgrund” som är lika talande som avskyvärd. Genom den frånkänner han Hadzialic, Pekgul och Amin egen vilja och ansvar. Han avhumaniserar dom. Han påstår att någon annan ”använder” dom. Så ser genuint människoförakt ut.

Men Kamali är inte färdig med de personer som ”invandrarbakgrund” som har protesterat mot Kaplan och Khan:

I detta destruktiva agerande finns personer med invandrarbakgrund som genom ställningstaganden mot personer som Kaplan och Khan vill bevisa sina sanna västvänliga väsen som mycket bättre skulle passa in än Kaplan och Khan som ministrar och befattningshavare i Sverige.

Här antyds alltså att dessa personer säljer ut sina ”sanna väsen” för att positionera sig som ministerkandidater. Cyniskt förakt kallas sådant. Samma sorts förakt som till exempel Sverigedemokrater är mästare på.

Masoud Kamali är identitetspolitiker. För honom existerar inte självständiga, tänkande människor. I den postkoloniala skrattspegeln är alla endast representanter för en strukturell maktordning. Det är en analys som har mer gemensamt med fascismen än med något annat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s