How an embryo develops: The miracle of self-organization

The development of an organism such as a plant or a human being has always been a source of fascination. How can a small seed give rise to a giant tree? How can an egg cell combined with a sperm cell develop via the embryo into the complex structures of the human body? In a recent book ”Life Unfolding. How the human body creates itself”, Jamie A. Davies, professor at the University of Edinburgh, describes the current scientific understanding of this miraculous process.

One possible solution to the fundamental problem of an organism’s development is the teleological one. Teleology is the idea that a purpose is the driver of a process. This idea is associated with Aristotle, the great Greek philosopher, who, according to the Stanford Encyclopedia of Philosophy (SEP) ”is properly recognized as the originator of the scientific study of life.” Aristotle’s argument was that the development of an organism is fundamentally teleological; the goal of the process is to produce a functional adult organism. The final cause, as he called it, is the driving force of the process. The SEP describes his view thus:

[…] parts and the processes that produce them [organisms] do not necessitate the outcome; on the contrary, the outcome necessitates that the developmental processes bring about the parts that are necessary for the organism to live its life, and do so in a temporally and spatially coordinated manner.

Fortsätt läsa ”How an embryo develops: The miracle of self-organization”

Porta nazisterna!

Det pratas just nu mycket om nazism och tolerans. Det hela startade med att Bokmässan upplät en monter åt Nya Tider, ett bokförlag med högerextremistisk agenda och glasklara kopplingar till nazistiska organisationer och propagandister. En förvirrad fars utbröt därefter, vars historia jag inte tänker återberätta här.

Ett möjligt förhållningssätt gentemot nazisterna är Erik Helmersons på Dagens Nyheters ledarsida 28 sept 2016 i en liten notis (som jag inte hittar på nätet):

Och det är just det som är poängen med debatter: de är revitaliserande. De pumpar in syre, öppnar nya tankegångar, vässar argument, skärper övertygelser. Därför är det oroväckande med dagens tendens att vilja tysta ner, blockera, skapa falsk konsensus, pudla så snart någon kritik blir för stark.

”Ska vi debattera om jorden är rund?”, lyder en vanlig invändning – men utan debatt hade den kanske fortfarande varit platt. Att sedan Nya Tider-folk tydligen misskött sig på mässan är en annan sak. Att stänga ute folk som beter sig illa är en självklarhet.

Pumpar in syre? Misskött sig?

Daniel Poohl skriver i Expo 27 sept 2016:

En av Nordiska motståndsrörelsens (organisationens aktivister brukar dela ut Nya Tider) ideologer dröjer sig kvar efter att vi har haft ett samtal på scenen i vår monter. Han står avslappnat med en grupp stirriga aktivister i ryggen och vill veta mer om min syn på nazisternas vanligaste anklagelsepunkter mot Expo. Jag får veta att när hans gäng tagit över så ska sådana som jag fängslas. Vi munhuggs ett tag. Kanske liknar det en debatt utifrån. Men åtminstone jag vet att den som provocerar för mycket riskerar att drabbas av en ”tillrättavisning”, som de brukar kalla det. Alltså att bli misshandlad.

Helgen innan har en person avlidit av skadorna efter just en sådan ”tillrättavisning” i samband med en demonstration organiserad av gruppens finska vänner.

Det är en dialog med ett outtalat hot om våld mot den som säger emot. […]

De vill inte ha en debatt. De vill kunna föra ut sitt budskap utan att bli motsagda.

Låt mig påminna om vad Karl Popper, en av de mest betydelsefulla liberala filosoferna under 1900-talet, skrev 1944 under sin landsflykt från nazisterna. Jag vet att detta är ett långt textstycke, men det är värt ansträngningen:

Less well known is the paradox of tolerance: Unlimited tolerance must lead to the disappearance of tolerance. If we extend unlimited tolerance even to those who are intolerant, if we are not prepared to defend a tolerant society against the onslaught of the intolerant, then the tolerant will be destroyed, and tolerance with them. In this formulation, I do not imply, for instance, that we should always suppress the utterance of intolerant philosophies; as long as we can counter them by rational argument and keep them in check by public opinion, suppression would certainly be most unwise. But we should claim the right even to suppress them, for it may easily turn out that they are not prepared to meet us on the level of rational argument, but begin by denouncing all argument; they may forbid their followers to listen to anything as deceptive as rational argument, and teach them to answer arguments by the use of their fists. We should therefore claim, in the name of tolerance, the right not to tolerate the intolerant. We should claim that any movement preaching intolerance places itself outside the law, and we should consider incitement to intolerance and persecution as criminal, exactly as we should consider incitement to murder, or to kidnapping; or as we should consider incitement to the revival of the slave trade.

(The Open Society and Its Enemies. Volume 1. The Spell of Plato, note 4, chapter 7)

Nazisterna och deras vapendragare använder sig systematiskt av samma taktik som motorcykelgängen. De är inte ute efter debatt. Det handlar enbart om maktdemonstrationer.

Därför finns ingen som helst anledning att släppa in dom ”för att ta debatten”. Man debatterar inte med nazister, man debatterar på sin höjd mot dom.

Därför bör man stödja uppropet för att porta nazisterna från nästa Bokmässa.

Karl Popper: The Open Society and Its Enemies. Volume 1. The Spell of Plato. Routledge & Kegan Paul, 1945, 1974, ISBN 0-7100-4625-1,

Abisko 2016

Jag fjällvandrade i Abiskofjällen i augusti 2016. Det blev sex dagar med osannolikt bra väder, och ett återseende av några av mina absoluta favoritplatser i fjällen. Jag hoppas det framgår av den video jag klippt ihop.

Senaste gången jag var ute på en ordentlig vandring måste ha varit 1995 eller 1996. Så det var intressant att se hur det kändes, 20 år senare. Med modern utrustning (det mesta var nyköpt) hade jag en packning på 15 kilo, vilket var mycket trevligt jämfört med de 20 kg jag var van vid tidigare.

För första gången någonsin genomförde jag sex dagars vandring utan skavsår!

Det enda jag var missnöjd med var liggunderlaget, där jag valt den traditionella modellen av skumgummi. Min något åldrade kropp gillade inte det. Jag får nog tänka om på den punkten inför nästa tur.

Är Birgitta Ohlsson Liberalernas frälsare?

En förkortad version av detta inlägg har publicerats på Expressen Debatt 2016-09-16.

Efter en i stort sett obegriplig fajt inom Liberalerna om Birgitta Ohlssons position i partiet, så är det väl obligatoriskt att en liberalt sinnad bloggare knappar ner sina synpunkter. Men till skillnad från de flesta, misstänker jag, kommer jag inte att delta i hyllandet av Ohlsson. Jag tror nämligen inte att hon är någon frälsare för Liberalerna.

Först: Jag känner Jan Björklund privat sedan tiden i Folkpartiets Ungdomsförbund på 80-talet. Men jag har inte haft någon närmare kontakt med honom på ganska många år, så jag vågar nog påstå att jag kan visa oberoende. Vilket jag gör sålunda: Björklunds uttalande om att SD bör inbjudas till blocköverskridande samtal var felaktigt både i sak och rent taktiskt. Men det viktiga är att Björklund har misslyckats att under de två senaste åren ge Liberalerna den nytändning som de så desperat behöver. Han bör avgå.

Till de som ser Ohlsson som den självklara frälsaren vill jag ställa denna fråga: Vilka frågor har hon engagerat sig i? Handlar det om politiska frågor som kan få fler att rösta på Liberalerna, eller handlar det om sådant som de närmast sörjande jublar över men som resten av väljarkåren inte bryr sig speciellt om?
Fortsätt läsa ”Är Birgitta Ohlsson Liberalernas frälsare?”

Antikrundan och svenska värderingar

Av någon anledning värderar vi gamla ting högt. På SVT:s Antikrundan faller experter och publik i extas när till exempel något stort åbäke till skåp visar sig vara ett par hundra år gammalt. Ju eländigare skick, desto bättre, verkar det. ”Oh! Här finns en färgflaga från 1700-talet!”

Jag tillhör den lilla minoriteten som när de ser detta fräser: ”Bränn skräpet! Köp nytt kvalitetssnickeri och gynna en hantverkare istället.” Men jag aktar mig noga för sådana utbrott om någon utomstående är närvarande. Min närmaste känner till min egenhet och är förlåtande.
Fortsätt läsa ”Antikrundan och svenska värderingar”

Liberal debatt med Lennart Nordfors

Jag har skrivit en repliken artikel av Lennart Nordfors i Liberal Debatt 3/2016. Den repliken har nu publicerats i nätversionen av Liberal Debatt (i tryck senare i oktober). Nordfors svarar direkt. Jag är inte speciellt nöjd med hans svar: Han tycks vilja tillvita mig uttalanden jag inte gjort och åsikter jag inte har. Vad värre är: Han intar en helt defensiv position där inget i den förda politiken tycks ha varit fel.
Fortsätt läsa ”Liberal debatt med Lennart Nordfors”