Transportstyrelsen: Demokratin mellan maktens Skylla och maktlöshetens Karybdis

Skandalen med Transportstyrelsen riktar strålkastarljuset på den sällsamma kombination av maktfullkomlighet och maktlöshet som tycks vara ett växande problem i vår demokrati. Maktfullkomligheten yttrade sig i generaldirektörens sorglösa beslut att ”göra avsteg från lagstiftningen” och därefter i regeringens försök att mörka skandalen. Maktlösheten är den ursäkt som används för de ministrar som känt till skandalen, men som valde att inte göra något.
Fortsätt läsa ”Transportstyrelsen: Demokratin mellan maktens Skylla och maktlöshetens Karybdis”

Transportstyrelsens landsförräderi

Det är svårt att avgöra vad som är värst med skandalen om Transportstyrelsens agerande kring outsourcingen av IT-driften. Det sorglösa agerandet från genereldirektören Maria Ågrens sida, den ryggradslösa hållningen hos folket runt henne, inklusive styrelseordföranden, Säpos oförmåga att stoppa galenskapen, ministerns försök till mörkning, osv, etc. Eller, för den delen, den synbarliga liknöjdheten hos kommentariatet. Har någon ledarredaktion i Sverige bemödat sig att kommentera det som hänt? (Uppdatering: Expressen kommenterar 2017-07-17)

Att det handlar om rent praktiskt landsförräderi står klart. Mängder av information om svenska medborgare, myndigheter och en massa annat har fnattats iväg till random IT-snubbar i Tjeckien och Serbien, vilket i klartext betyder att informationen nu finns i Ryssland.

Betrakta den tidslinje som DN:s reporter Mikael Holmström redovisar för händelseförloppet:
Fortsätt läsa ”Transportstyrelsens landsförräderi”

Sverker Sörlin om antropocen: en besvikelse

Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria vid KTH, har skrivit boken ”Antropocen. En essä om människans tidsålder”. Den är en besvikelse. Titeln är vilseledande. Boken har inte fokus på antropocen som fenomen, utan snarare på idéhistorien för begreppet antropocen, vilket är något annat. Idéhistoria kan förvisso vara mycket intressant, men det är inte vad som förutskickas i de marknadsförande texterna på bokens omslag.

Antropocen betecknar hur människan har blivit en global geologisk kraft genom sin påverkan på miljö, klimat och ekologi. Påverkan har blivit så stor att det är tveksamt ifall det egentligen finns någon natur kvar. Sörlin diskuterar dessa begrepp med utgångspunkt från olika tänkare genom tiderna. Det är begreppsanalysen och historien om tänkandet som Sörlin tycks vara mest intresserad av. Själva de fenomen som utgör grunden antropocen diskuteras visserligen också ibland, men då främst som bakgrund till begreppshistorien.
Fortsätt läsa ”Sverker Sörlin om antropocen: en besvikelse”