Liberalt vägval: Pangloss eller social ingenjörskonst

Pangloss är en figur i Voltaires roman Candide (1759), en bok som många i min generation har (tvingats) läsa i skolan. Candide är en naiv yngling som ser krig, jordbävningar och andra katastrofer i Europa och världen. Han följs åt av filosofen Pangloss, vars syn på världen är att den är den bästa möjliga. Vilket elände som än diskuteras så har han en förklaring till varför det måste vara på det viset. Pangloss är ett illa dolt nidporträtt av filosofen Leibniz (1646-1716), som hävdade att Gud är perfekt, och att allt som denne skapat därför också är perfekt, även om vi enkla människor inte begriper det.

Det må vara mig förlåtet, men det är Pangloss jag tänker på när jag läser Sofia Mirjamsdotters text ”Jag är så obeskrivligt trött på svartmålandet av Sverige” (ledarartikel i Allehanda, 6 dec 2019).
Fortsätt läsa ”Liberalt vägval: Pangloss eller social ingenjörskonst”