Kritik av Lena Andersson: När ska Andersson komma ner på jorden?

Nummer 3-2019 av Liberal Debatt kom ut för ca en månad sedan, men dess innehåll är ännu inte tillgängligt på nätet. Därför publicerar jag här manuset till min artikel om Lena Anderssons bok Om falsk och äkta liberalism, som var en av fyra artiklar i det numret av LD som kritiserar boken.

Lena Anderssons bok “Om falsk och äkta liberalism” har rönt stor uppmärksamhet. Hon utgår från naturrätten och idén om självägandet. Problemet är att Andersson inte är explicit med de fulla konsekvenserna av dessa postulat. Dessutom argumenterar hon för att eventuella konsekvenser är irrelevanta för att bedöma hennes liberalism. En sådan liberalism är inte värd namnet.
Fortsätt läsa ”Kritik av Lena Andersson: När ska Andersson komma ner på jorden?”

Tycker The Economist att jag är konservativ?

Tidskriften The Economist skriver i sin ledare 4 juli 2019 om ”The global crisis in conservatism”. Det är en intressant analys av konservatismens förändring under senare år, där Edmund Burkes konservatism, född ur Upplysningen, nu tycks överflyglas av en reaktionär, populistisk, chauvinistisk nationalism.

Men det är inte artikelns huvudtema jag vill kommentera, utan istället dess korta och kärnfulla beskrivning av skillnaden mellan liberalism och konservatism:

Liberals say that social order emerges spontaneously from individuals acting freely, but conservatives believe social order comes first, creating the conditions for freedom.

Oj! Om detta stämmer, så är jag tydligen konservativ, inte liberal. Det är nämligen, anser jag, uppenbart att det påstående som här kallas liberalt – att sociala förhållanden skapas spontant genom individers frivilliga handlingar – helt enkelt inte är sant. Den kontrasterande satsen, att sociala förhållanden är primära och att frihet skapas utifrån dessa, vilket alltså skulle vara ett konservativt synsätt, tycks mig däremot vara närmare sanningen, om än inte hela sanningen.

Eftersom jag betraktar mig som liberal, så blir jag litet bekymrad. Hur ska jag se på detta? Har jag fel? Är jag i själva verket konservativ? Eller har The Economist fel? Vad är det som pågår?
Fortsätt läsa ”Tycker The Economist att jag är konservativ?”

Lena Anderssons trams om Karl Popper

Lena Andersson skriver en hel del om den liberale filosofen Karl Popper i sin senaste bok ”Om falsk och äkta liberalism”. Tyvärr är ganska mycket av det trams. Jag kommer här att granska en del av de påståenden Andersson gör. Alla indragna citat är från Anderssons bok, om inget annat anges.

Jag har tidigare diskuterat Popper med Lena Andersson (se blogginlägget 5 dec 2014, och länkar däri) så jag är inte helt förvånad över hennes inställning. Däremot är jag förbluffad över hennes oförmåga – ovilja? – att ge en rimlig beskrivning av hur Popper faktiskt resonerar.
Fortsätt läsa ”Lena Anderssons trams om Karl Popper”

Vetenskap och faktaresistens: En kritik

Denna text har publicerats i SANS Magasin nr 2 2018, men är inte tillgänglig på nätet där.

Vetenskapen kan inte freda sig från kritik genom dekret, kränkthet eller arrogans.

Debatten om vetenskap och fakta har blivit intensiv och mångfasetterad. Den sträcker sig från genusvetenskap till klimatforskning. Kärnan i debatten är förhållandet mellan vetenskap och politik. Å ena sidan beklagar sig forskare över politikens ignorans eller illvilja. Å andra sidan kritiseras olika vetenskapsfält för att ha en politisk agenda: en politisk vilja som döljs bakom föregivet värdeneutrala utsagor om fakta och verklighet. Anklagelsen handlar i bästa fall om att forskarna är blinda och naiva, i värsta fall hycklande, konspirativa eller korrupta.

Exemplen är många. Den neoklassiska nationalekonomin har ifrågasatts under lång tid för sin påstått nyliberala attityd. En nyare anklagelse är att den är strukturellt könskodad i sina resonemang om “den ekonomiske mannen”. Det är lätt att finna exempel på hård kritik mot pristagare i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne föranledd av att de ofta är förankrade i neoklassisk teori. Ekonomi som vetenskap sägs vara kamouflerad politik.
Fortsätt läsa ”Vetenskap och faktaresistens: En kritik”

De intellektuellas obesvarade kärlek till diktaturen

Vi har väl alla någon gång lekt med tanken om vad vi skulle göra om man blev diktator för en dag. Ahh, tänk att kunna förbjuda folk från att fippla med mobiltelefonen när de går på trottoaren! Eller att sätta stopp för världssvälten.

Men så finns det de som går utöver dagdrömmarna, och på allvar propagerar för despoti. Torbjörn Tännsjö, filosof vid Stockholms universitet, skriver en text i Dagens Nyheter 29 november 2018:

[…] jag tror att lösningen på [klimat-] problemet måste vara inte global demokrati utan global despoti. Ja, det är inte bara en rekommendation, utan rent av en förutsägelse. Om mänskligheten alls kommer att räddas, vilket är högst osäkert, så kommer det att ske med hjälp av en global upplyst despotisk styrelse.

Fortsätt läsa ”De intellektuellas obesvarade kärlek till diktaturen”

Vad är viktigast? Migration eller demokrati?

Argument används för att ge stöd för den egna synpunkten i en diskussion med någon som har en annan åsikt. Idén är att man utgår från premisser som även den andre håller med om. Sedan försöker man visa hur den egna synpunkten naturligt följer ur dessa premisser. Det bör då leda till att den andre övertygas, om denne accepterar att härledningen från premisser till slutsatser är korrekt.

Men det finns en annan möjlig utgång av den här processen. Istället för att låta sig övertygas, så håller den andre fast vid sin åsikt. Om härledningen är korrekt, så måste hen då komma till slutsatsen att det är något fel på premisserna. Argumentation kan alltså leda till att den andre slutar vara överens med dig om premisserna.

Amanda Sokolnicki, ledarskribent vid Dagens Nyheter, skriver den 21 november 2018 om politiken efter flyktingkrisen 2015. Hon vill se en kraftfull politik för integration av flyktingarna, genom exempelvis reformer inom bostads- och arbetsmarknadspolitiken. Hennes argumentation är väl genomförd, och det är tydligt att hon känner en stark frustration, för ganska litet av det hon argumenterar för har genomförts och utsikterna att mer kommer att genomföras är dystra.

Så då uppstår frågan: Varför biter inte argumenten?
Fortsätt läsa ”Vad är viktigast? Migration eller demokrati?”

Djävulens liberal: Det signifikanta brottet är en Pandoras ask

Det sägs ofta från progressivt håll att den politiska debatten handlar för mycket om brottslighet. Varför fokusera på enstaka hemska händelser som är beklagansvärda men som ändå inte kan sägas definiera vårt samhälle? Brottsligheten har inte ökat på något alarmerande sätt, om man tittar på exempelvis antalet mord. Vi borde snarare diskutera de stora samhällsproblemen. Så brukar det låta.

Men i dagarna har denna attityd förbytts till sin motsats. Plötsligt undrar många liberaler och andra progressiva upprört varför inte ett specifikt brott dominerar valrörelsen. Karin Pettersson, tidigare politisk redaktör på Aftonbladet, twittrade:

Kan egentligen inte förstå hur inte allting – valrörelsen, samtalet, nyhetsflödet – helt stannar upp när vi får veta att barn i Sverige mördar EU-migranter bara för att de kan.

Det är många som har hakat på: Csaba Perlenberg, Isobel Hadley-Kamptz, Ida Ölmedal, för att ta de jag hittar vid en snabb sökning.
Fortsätt läsa ”Djävulens liberal: Det signifikanta brottet är en Pandoras ask”

Orsakade klimatförändringarna den varma sommaren 2018?

Jag deltar i en återkommande opinionsundersökning (Medborgarpanelen) inför valet, där Henrik Ekengren Oscarsson är ansvarig. Han är professor på Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet. Där fanns en fråga som orsakade mig visst huvudbry:

I den offentliga debatten finns olika uppfattningar om huruvida klimatförändringar ligger bakom sommarens skogsbränder. Hur säker är du på att dessa bränder orsakats av klimatförändringar?

Det är onekligen en brännande fråga! Ursäkta, men det är ju faktiskt Göteborgs universitet som ställer frågan…

För att bli litet mer allvarlig. Vad ska man egentligen svara på frågan? För även om man godtar klimatvetenskapens samlade ståndpunkt – att klimatet förändras så att medeltemperaturen ökar, och att människans utsläpp av koldioxid i huvudsak bär ansvaret för detta – så är det faktiskt inte givet att man måste dra slutsatsen att sommarens hetta och bränder orsakades av klimatförändringen.
Fortsätt läsa ”Orsakade klimatförändringarna den varma sommaren 2018?”

Djävulens liberal: Liberalers paralys inför Sverigedemokraterna

Det råder ingen brist på artiklar som beskriver hur hemskt det skulle bli med Sverigedemokraterna vid makten. Och de har rätt. Om SD skulle få majoritet i ett riksdagsval kommer den svenska liberala demokratin som vi känner den att avskaffas. Man kunde tro att liberaler skulle ägna mycket kraft åt att resonera om hur SD:s väljare kunde fås på andra tankar, så att något sådant kan förhindras. Men nej, så är inte fallet. En märklig intellektuell och politisk paralys inträder, där smått desperata deklarationer ersätter politiskt tänkande. Vi serveras fraser typ ”oh, så hemskt, vi måste stå upp mot SD”.
Fortsätt läsa ”Djävulens liberal: Liberalers paralys inför Sverigedemokraterna”

Adam Kjellgren om myter i politiken. Det meningsfulla sammanhanget

Adam Kjellgren, doktorand i idéhistoria vid Stockholms Universitet, skriver mycket intressant om myternas roll i politiken (Dagens Nyheter 17 juli 2018). Jag har en kommentar som är mer nyansering än kritik.

Min synpunkt är att även om begreppet ”myt” är användbart i sammanhanget, så styr det tanken litet för mycket. Ordet har en tämligen stark negativ värdeladdning. Det illustrerar Kjellgren med Platons ståndpunkt:

[Myter är] påhittade historier som talar till känslorna snarare än förståndet och som bara undantagsvis innefattar något sant.

Kjellgren tecknar en bild där Upplysningens filosofer förkastar myterna i politiken, medan romantikerna, det reaktionära svaret på Upplysningen, hyllade myterna. Längre fram i historien använde sig nazisterna explicit av myter, medan deras motståndare – däribland Karl Popper – hårt kritiserade själva tankefiguren.

Kjellgren landar i att den politiska myten – som exempelvis SD:s tankar om den svenska nationen – har en problematisk historia, men att det också finns utrymme för goda myter till försvar för det öppna samhället.

Jag vill föra diskussionen längre genom att påstå att myten inte är det centrala. Den är nämligen bara ett medel. Dess funktion är att åstadkomma och underbygga ett meningsfullt sammanhang, vilket är vad människan som social varelse kräver. Det meningsfulla sammanhanget är det primära.
Fortsätt läsa ”Adam Kjellgren om myter i politiken. Det meningsfulla sammanhanget”