Svar till Lena Andersson: Ytliga likheter

Följande text är ett inlägg i en diskussion med Lena Andersson. Länkar till alla inlägg finns längst ner på sidan.

Hej Lena,

Det var ju inte bara essentialismen som gjorde att jag gissade att du är påverkad av Ayn Rand. Utan också din tydliga libertarianism, som jag diskuterat tidigare:

  • Nej, fri invandring är ingen mänsklig rättighet, där jag påpekar att du skriver att ”den universella naturrättens principer är objektiva”.
  • Lena Andersson faller i extremistfällan, där jag påtalar att du dels argumenterar för att fri invandring är en mänsklig rättighet, dels ifrågasätter välfärdstanken: ”Är det i stället hjälptanken som är problemet, som vi borde göra upp med, och som borde ersättas med: vi får inte hindra andra.”

Dessa ställningstaganden och argument tyckte jag fick sin enklaste förklaring av att du var influerad av Ayn Rand (även om Robert Nozick kanske skulle kunna vara en möjlighet). Bertrand Russell har väl vad jag vet inte diskuterat på detta viset om naturrätt eller välfärd?

Men om du nu säger att Rand inte är din inspiration, så är det då ett faktum som jag får acceptera. Jag använde frasen ”dold agenda” dels som click-bait (får jag väl erkänna), men också därför att jag tyckte det var dags att tydliggöra dina ståndpunkter. Jag har nämligen märkt att många intelligenta personer i mina kretsar som läst dina kolumner inte har uppfattat dina libertarianska ståndpunkter. Dags att syna korten, tänkte jag.
Fortsätt läsa ”Svar till Lena Andersson: Ytliga likheter”

Lena Andersson svarar: Följ Poppers tankestrukturer

Följande text av Lena Andersson är ett svar på ett tidigare inlägg och publiceras med tillåtelse. Länkar till alla inlägg finns längst ner på sidan.

Hej Per,

Jag tror att du går för hårt fram med psykologiseringen när du talar om att jag har en dold agenda. Jag har en öppen agenda tycks det mig och är djupt och beständigt intresserad av frågan om hur man ska förhålla sig till essensbegreppet och -konceptet. Det beror inte på studier av Ayn Rand (i så fall mer av Russell) utan snarare på studier av resterna och avlagringarna efter Foucaults och Butlers intellektuella framfart, som jag har försökt ta del av och till små delar anamma.

De är intressanta därför att allt de säger inte är förkastligt, somligt är ytterst fruktbart, men i väldigt små doser, mer som ett perspektiv på vissa fenomen. De har gjort viktiga bidrag men deras avvisande av kategorier, essenser och alla former av natur (människans natur etc) leder till och utgör den kategoriupplösning som blir deras kritik av upplysningen. Jag tror dessutom inte att det är nödvändigt för att ha deras blick på vissa diskurser. Jag tror heller inte att Popper hade helt behövt avvisa essensbegreppet för att vara progressivist.
Fortsätt läsa ”Lena Andersson svarar: Följ Poppers tankestrukturer”

Lena Anderssons dolda agenda om Popper och postmodernismen

Lena Andersson skriver i Dagens Nyheter 2 jan 2015 om den liberale filosofen Karl Popper med anledning av att det är 70 år sedan hans centrala verk inom politisk filosofi, Det öppna samhället och dess fiender, gavs ut. Jag kommenterade detta verk i ett inlägg 2 dec 2014. Andersson är positiv till mycket i Poppers resonemang, vilket är gott så, och inget att kommentera.

Låt mig istället fokusera på hennes centrala påstående, att Poppers tänkande har mycket gemensamt med de postmoderna tankar som bland annat i form av identitetspolitik och allmän moralisk relativism har hemsökt den västerländska debatten. Andersson förde fram samma tes på ett seminarium 4 dec 2014, men i min kommentar om det så valde jag att utelämna detta, eftersom jag betraktade det som såpass apart att det inte förtjänade uppmärksamhet. Men när nu Andersson gör stort nummer av det i en kolumn i DN så tvingas jag ta itu med det.

Lena Anderssons påstående är nämligen falskt. Inte vad gäller postmodernismens skadlighet, där träffar hon rätt. Det är hennes utpekande av Popper som en tidig postmodernist som är helt bort i tok.
Fortsätt läsa ”Lena Anderssons dolda agenda om Popper och postmodernismen”

Lena Andersson vs. Karl Popper

Ohlininstitutet arrangerade 4 dec 2014 en diskussion om Karl Popper, den liberale filosofen vars centrala politiska verk är ”Det öppna samhället och dess fiender” (som jag skrev om nyligen). Lennart Nordfors, fil. dr. i statsvetenskap och vice vd för Gullers grupp, talade om Poppers betydelse då och nu. Det talet kommer att ges ut som en skrift av Ohlininstitutet så småningom, och jag ämnar kommentera det då.

På plats var även Lena Andersson, författare, och Håkan Holmberg, politisk chefredaktör för Upsala Nya Tidning. De kommenterade Karl Poppers filosofi på ett intressant och givande sätt med synpunkter som delvis kontrasterade mot Nordfors. Över huvud taget var det en intellektuellt högt stående diskussion.

Jag ska här bara kommentera några saker Lena Andersson tog upp. Hon berömde mycket i Poppers resonemang, och ansåg att en hel del numera tycks självklart och har blivit en sorts allmängods.

Hon kritiserade Popper för att han ”svajar mellan idéerna om absoluta värden och relativism”. Andersson hävdar att man antingen måste tro på att det finns absoluta värden, eller så är man relativist. Som Andersson framställde det, är en sådan relativism ett sluttande plan ner mot nihilism. Antingen tror man på absoluta värden, eller så kan man inte tro på något. Något annat alternativ gives icke.

Hon sade vidare att Popper inte tycks vara särskilt intresserad av mänskliga rättigheter. Hon ansåg också att Poppers kritik mot Aristoteles essentialism var ohållbar.
Fortsätt läsa ”Lena Andersson vs. Karl Popper”