Samarbetets bistra förutsättningar

Fenomenet mänskligt samarbete betraktas nästan alltid som något odelat positivt. Samarbete sägs visa att vi är goda och att vi inte är fundamentala egoister. Människor vill samarbeta. Gör vissa människor inte det så är något fel, kanske på dom, eller förmodligen på samhället.

Denna syn på samarbete är förhärskande i debatten. Begreppet samarbete har en skimrande gloria av allmänt positiva associationer. Den glorian är ett problem, eftersom den skymmer det faktum att samarbete bygger på vissa förutsättningar som är ganska bistra.

Alexander Dugins ideologi är antiliberalism

Alexander Dugin intervjuas i Dagens Nyheter 4 februari 2017 av Dagens Nyheters Michael Winiarski. Dugin är en rysk ideolog, intellektuell, aktivist, rådgivare åt makthavare i Kreml och global nätverksbyggare med olika högerextrema rörelser. Han har ett projekt. Han vill utarbeta den så kallade fjärde politiska teorin, eller 4PT som han förkortar den, vilket kan verka litet komiskt. Men det är det inte. Det handlar nämligen om en ny variant av fascism. Den skiljer sig från den gamla fascismen främst därigenom att den inte har så värst mycket av egna ideal. Det handlar inte om att den är för något, snarare är den mot. Det är liberalismen som är dess allt överskuggande fiende.

Det finns flera skäl att granska Alexander Dugins tänkande. Hans ambition att påverka de ryska makthavarna är ett. Vissa tongivande ryska kretsar har haft så nära kontakt med Dugin att åtminstone en del av hans tankar har blivit allmängods. Hans strävan att bygga nätverk i Europa och annorstädes är en annan. En ytterligare anledning är den tystnad varmed den svenska kulturdebatten behandlat Dugin. Man kunde tro att en tänkare som så tydligt försöker påverka skeendet i Ryssland, Europa och världen skulle röna något intresse från exempelvis kulturskribenter, idéhistoriker eller filosofer i Sverige. Men nej, de tycks ha andra saker för sig. Det är en tröst att det ändå finns åtminstone en svensk journalist som håller koll på Dugin.

How an embryo develops: The miracle of self-organization

The development of an organism such as a plant or a human being has always been a source of fascination. How can a small seed give rise to a giant tree? How can an egg cell combined with a sperm cell develop via the embryo into the complex structures of the human body? In a recent book ”Life Unfolding. How the human body creates itself”, Jamie A. Davies, professor at the University of Edinburgh, describes the current scientific understanding of this miraculous process.

One possible solution to the fundamental problem of an organism’s development is the teleological one. Teleology is the idea that a purpose is the driver of a process. This idea is associated with Aristotle, the great Greek philosopher, who, according to the Stanford Encyclopedia of Philosophy (SEP) ”is properly recognized as the originator of the scientific study of life.” Aristotle’s argument was that the development of an organism is fundamentally teleological; the goal of the process is to produce a functional adult organism. The final cause, as he called it, is the driving force of the process. The SEP describes his view thus:

[…] parts and the processes that produce them [organisms] do not necessitate the outcome; on the contrary, the outcome necessitates that the developmental processes bring about the parts that are necessary for the organism to live its life, and do so in a temporally and spatially coordinated manner.

Världens kris – vänsterns lösningar: Oväntat intressant

Antologin Världens kris – vänsterns lösningar, redigerad av Katrine Kielos och Jesper Bengtsson, handlar om idépolitiken i efterdyningarna av finanskrisen. Fokus ligger på den i vid mening socialdemokratiska internationella debatten. Boken är oväntat intressant även för en liberal, och flera av essäerna i den förtjänar att ge inspiration till den liberala idédebatten.

Jag skriver ”oväntat”, eftersom jag tidigare har läst Katrine Kielos bok Det enda könet och inte blivit speciellt imponerad. Men de artiklar som Kielos och Bengtsson har ställt samman innehåller mycket av det jag saknade i Kielos egen bok, nämligen (för att citera mig själv) ”resonemang om hur vi ska analysera samhället och dess problem, i syfte att formulera en progressiv politik”.

Ett påfallande drag hos de flesta (men inte alla) bidragen till antologin är önskan att föra fram utkast till reformförslag som har en realistisk möjlighet att kunna genomföras. Det är mycket uppmuntrande.

Lasse Berg: Ut ur Kalahari

Journalisten Lasse Berg har utkommit med den tredje boken i sin Kalahari-serie. Den tar delvis formen av en självbiografi, men tyngdpunkten ligger på beskrivningen av utvecklingen i den numera inte fullt så fattiga världen. Den resonerar också om människans natur, det goda livet och civilisations villkor. Den tar stöd i fakta och statistik, men också mer filosofiska resonemang. Den är underbart lättläst och tar läsaren på allvar på ett mycket uppfriskande sätt.

Berg redovisar tydligt vad han, och andra, förr ansåg om den fattiga världens möjligheter: Nämligen att för 40-50 år sedan inget talade för att några framsteg skulle kunna ske. Men utvecklingen har visat att det var grundfel. Förbluffande mycket har blivit mycket bättre. Berg ger många konkreta exempel på förhållanden som har förbättrats radikalt, som till exempel barnadödligheten. Självklart utan att samtidigt förneka de oerhört stora problem som kvarstår, eller som har vuxit fram som en följd av utvecklingen. Resonemangen är prestigefria och sanningssökande.

Göran Greider: Den solidariska genen

Göran Greider polemiserar i boken ”Den solidariska genen” mot teorin om den själviska genen, och diskuterar forskningsrön som han hävdar stödjer idén om den solidariska genen. Att läsa hans bok är litet som att lyssna på ett vackert musikstycke där orkestern envisas med att titt som tätt spela fel och falskt.

Greider har ett tydligt budskap: Människan är i grunden solidarisk, och de som påstår att vi är egoister, att evolutionen gynnar egoism, eller att samhället måste inrättas för egoister, har fel. Det uråldriga jägarsamhället var jämlikt. Hierarkier och elände kom med jordbrukarsamhället, som sedermera utvecklades till kapitalism. Ett socialistiskt samhälle är möjligt, och det vore i bättre samklang med människans inre väsen. Ungefär så ser Greiders resonemang ut. Och ganska mycket av detta är fel.

Låt mig först be om ursäkt: Det här inlägget är ovanligt långt. Det beror på att det finns mycket i Greiders bok att kommentera.

Craig Venter: Life at the Speed of Light

Craig Venter, en av de främsta bakom kartläggningen av människans hela arvsmassa (”genom”), har skrivit boken ”Life at the Speed of Light”. Den handlar om Venters senaste projekt, att frambringa en syntetisk livsform.

Bokens titel syftar på idén att DNA-koden för nytt liv i framtiden skulle kunna skickas med radiovågor (alltså ljusets hastighet) till maskiner på månen eller Mars, som med den informationen skulle kunna tillverka levande organismer på beställning från jorden. Ett fantasieggande scenario förvisso, men kanske inte helt förankrat i vare sig verklighet eller behov.

Debatt om Per Svenssons bok: Elefanten som inte fanns i rummet

Den debatt som Liberal Debatt anordnade i Stockholm 18 mars 2014 om Per Svenssons nyutkomna bok tydliggjorde alltför väl dess stora brist: Att inget stort aktuellt samhällsproblem diskuteras i den.

De som deltog i debatten (PJ Anders Linder, Susanne Birgersson, Mattias Svensson, Irene Wennemo och Per Svensson själv) håller förmodligen inte med mig. Ämnet som diskuterades mest var integritetsfrågorna, alltså att Google, Facebook, FRA, NSA, etc samlar på sig en massa personlig information som kan användas för att kartlägga människors liv. Per Svensson, och de övriga, tyckte tämligen samstämmigt att detta var ett stort problem, och att skarp maktkritik krävs från liberalt håll.

Låt mig svära i kyrkan: Integritetsfrågan är inte ett stort problem. Den som hävdar att den är det pratar mycket om ”hot”. Alltså att dessa data skulle användas i illvilligt syfte, om samhällsklimatet ändrades. Ja, just det: ”om”.

Per Svensson: Därför hatar alla liberaler. Och därför har alla fel.

Per Svensson, journalist och tidigare kulturchef på Expressen, har författat en hybrid mellan en stridsskrift och en idéhistorisk betraktelse. Han granskar och bemöter liberalismens kritiker, samtidigt som han vill formulera liberalismens uppgift. Boken publicerades nyligen av Liberal Debatt. Den är intressant och läsvärd, men den blottlägger också, enligt min mening, en svaghet hos dagens liberalism.

Svensson skrift har redan kommenterats två gånger (!) på Dagens Nyheters ledarsida: Johannes Åman (20 feb 2014) och Susanna Birgersson (16 mars 2014) diskuterar främst Svenssons granskning av antiliberalismen. Låt mig därför här fokusera på det andra av Svenssons teman: Vad är liberalism, och vad har den för uppgift?

Måste läsas: Neanderthal Man av Svante Pääbo

Svante Pääbo har i dagarna utkommit med boken Neanderthal Man: In Search of Lost Genomes om sina banbrytande metoder för att få fram information om generna i urtida djur och människor från fossila ben. Hans fokus är människans förhistoria. Det är en av de bästa böcker om forskning jag har läst på länge.

Pääbo berättar bland annat om sin upptäckt av en tidigare okänd typ av människa, Denisova-människan, som levde till för kanske 30-40 tusen år sedan, parallellt med den tidigare från fossila ben kända Neanderthal-människan. Utan gentekniken hade det förmodligen varit omöjligt att särskilja Denisova-människan. Vår kunskap om människans fascinerande förhistoria har utökats ofantligt av Pääbos insatser.