Dagens Nyheter kryper för påven

Jag hade tänkt avstå från att skriva om påvens besök i Sverige. Mot den orgie i svassande som det besöket lär skapa kämpar man förgäves. Men så lyckas Dagens Nyheter med konststycket att slå inofficiellt rekord i kryperi genom att 28 oktober 2016 publicera en så kallad intervju av påven Franciskus gjord av den svenska katolska tidskriften Signums chefredaktör, jesuitprästen Ulf Jonsson.

Den så kallade intervjun håller ungefär den nivå man kan förvänta sig i ett fan magazine. Underdånigt är bara förnamnet. Av kritiska frågor finns inte ett spår. DN:s chefredaktör Peter Wolodarski ursäktar publiceringen med att påven har vägrat att ställa upp på en vanlig intervju. Den vägran har nu givit påven riklig utdelning. I valet mellan en usel intervju av propagandakaraktär och ingen intervju alls, så väljer alltså DN att publicera den så kallade intervjun. Kvalitetskrav? Vad är det för något?

Jag vill påminna om att detta tycks vara en del av ett mönster. För en tid sedan intervjuades det svenska kungaparet av DN-journalisten Maria Schottenius i frågan om Nobel Center på Blasieholmen, en fråga där Schottenius profilerat sig och begärt att kungen skulle uttala sig. Det framkom senare att det förmodligen var hovet som kontaktade DN och ville ha Schottenius som intervjuare. Se min kommentar, särskilt tillägget på slutet med anledning av att Björn Wiman intervjuades om saken i P1 Medierna.

Nu har man gått ett steg längre. Inte nog med att en makthavare kan beställa vilken DN-journalist som skall göra intervjun. Nu köper DN in en så kallad intervju gjord av en person underställd makthavaren och publicerar med anspråk på att den är av ”ett stort allmänintresse”. Vänta, det blir värre! Wolodarski försöker argumentera för att denna intervjumetod kanske på något sätt är bättre:

Samtidigt ger detta samtal mellan två jesuitpräster också flera svar som en nyhetsjournalist troligen inte hade kunnat få.

Detta är så desperat att det är pinsamt. Om Wolodarski själv tror på denna intervjumetoden så kan vi väl förvänta oss publikation av trivsamma samtal mellan regeringsministrar, eller varför inte från en fikapaus med några Sverigedemokrater?

Jag betalar 5.000:- per år för Dagens Nyheter i hopp om att få kvalitetsjournalistik. Journalistik som tar sin integritet på allvar. Förvisso lyckas DN ofta ganska väl, men den här sortens magplask gör mig bedrövad. När den dessutom tycks vara ett uttryck för en policy, och ursäktas med så patetiska argument av chefredaktören, då blir jag riktigt orolig.

DN:s ledare och tonläget i debatten

Jag tycker litet synd om ledarskribenter. De tycks aldrig kunna erkänna att de skrivit något som var mindre lyckat. Kanske har de inte förstått. Eller så har de det, och försöker inte låtsas om det. I värsta fall försöker de trampa vidare i klaveret. Illa vilket som.

Jag skrev tidigare om det usla resonemanget i Dagens Nyheters ledare 13 juni 2016. I ledaren av 18 juni kan vi läsa:

Nattklubbsskytten i Florida skördade ett 50-tal offer innan han själv träffades av polisens kulor. Också ett terrordåd, av allt att döma, men en del av omständigheterna och motiven är fortfarande suddiga.

Betrakta dessa ord: ”av allt att döma”. Vad menar DN:s ledarskribent? Att det kanske finns rimliga tvivel om det? Finns det någon anledning att betvivla Barack Obamas uttalande om detta? Jag försöker komma på någon rimlig tanke med ledarskribentens kvalificerande bisats, men jag misslyckas helt. Kanske är jag dum.

Och detta med ”suddiga”? Finns det någon enda omständighet som pekar på något annat motiv än böghat sprunget ur, eller förstärkt av, islamism och möjligen självhat?
Fortsätt läsa ”DN:s ledare och tonläget i debatten”

Skönlitteratur och empati: Så föds en vandringsmyt

I Björn Wimans krönika i Dagens Nyheter 13 okt 2013 ser vi i realtid hur en vandringsmyt föds:

I förra veckan presenterade den ansedda tidskriften Science nya forskningsrön om hur läsning av ”god litteratur” ökar människans empati.

Jag har redan kommenterat själva Science-artikeln av Kidd och Castano. Att först Maria Schottenius och sedan Björn Wiman jublar är inte så konstigt. En litteraturkritiker vill självklart att skönlitteratur skall vara nyttig på något sätt.

Men notera följande:
Fortsätt läsa ”Skönlitteratur och empati: Så föds en vandringsmyt”

Skönlitteratur gör dig (kanske) bättre

Det är inte var dag en litteraturkritiker jublar över en forskningsrapport i den prestigefyllda vetenskapliga tidskriften Science. Maria Schottenius gör det i Dagens Nyheter 7 okt 2013 i en olänkbar notis. Rapporten publicerades 3 okt 2013 på Science Express (PubMed:24091705) och är skriven av David Comer Kidd och Emanuele Castano. Den handlar om huruvida personer som just har läst en novell eller annan kortare text blir bättre på att avgöra vilket sinnestillstånd en annan person befinner sig i.
Fortsätt läsa ”Skönlitteratur gör dig (kanske) bättre”

Behövs det verkligen mer ideologi i politiken?

Det sägs ofta att det är för litet ideologi i politiken idag. Det handlar bara om procent, lagteknik, anslag, smarta utspel och omröstningar. Var är de Stora Idéerna? Senast ut att beklaga sakernas tillstånd är Sven-Eric Liedman i Dagens Nyheter 11 juli 2013:

Grundläggande värderingar reduceras till fraser och honnörsord. […] Fortfarande är det Per Schlingmanns påhitt som styr det politiska språket. Reklamord glider fram och tillbaka mellan partierna som hala tvålbitar. Vem kan få grepp om dem?

Liedman tar spjärn mot Sverigedemokraterna och utgår från deras nyfunna vurm för socialkonservatismen, ett förmodligen till stor del hycklat rättfärdigande av det främlingsfientliga budskapet. Han vill att övriga partier ska föra tydligare ideologiska resonemang som medel att vitalisera debatten och bekämpa SD.

För den som likt mig har ett intresse för politisk filosofi så kanske det ter sig naturligt att bejaka Liedmans uppfordran till mer ideologi i politiken, även om man inte delar hans socialistiska grundsyn. Man såg denna ideologilängtan i vissa delar av socialdemokratin under Håkan Juholt, och i debatten om friskolor och vinster i välfärden. Vi såg det i centern i den något förvirrade frihetsdebatten för några månader sedan. Det har hörts tongångar i Folkpartiet att det behövs en tydligare socialliberal ideologisk linje. I FP-sammanhang nämns Birgitta Ohlsson ofta som en idealisk framtida partiledare med en grundmurad ideologisk framtoning.
Fortsätt läsa ”Behövs det verkligen mer ideologi i politiken?”

Erik Helmerson och konsten att vara tydlig

Migrationsminister Tobias Billströms erbarmliga magplask i DN-intervjun 18 mars 2013 (”blonda och blåögda”) har dessvärre gjort det än svårare att diskutera sakfrågan: Fri invandring eller inte, vilka kriterier som ska gälla för uppehållstillstånd, och vilka metoder som bör användas för avvisningar.

Jag kritiserade tidigare DN:s huvudledare 17 mars 2013 för att vara intellektuellt oärlig i frågan. Idag 19 mars 2013 skriver DN:s ledarskribent Erik Helmerson vad som möjligen kan betraktas som ett svar på den anklagelsen. (Något annat svar har jag inte fått och inte heller förväntat mig.)
Fortsätt läsa ”Erik Helmerson och konsten att vara tydlig”

DN, de papperslösa, och den intellektuella ärligheten

Dagens Nyheters huvudledare 17 mars 2013 för ett så märkligt resonemang att man tvingas ställa frågan: Eftersträvar DN:s ledarredaktion att vara intellektuellt ärlig eller inte?

DN skriver om de papperslösa, alltså de personer som åberopat flyktingskäl för att få uppehållstillstånd i Sverige, men som har fått avslag:

Man behöver inte förespråka fri invandring för att förnimma hur den demokratiska rättsstatens ideal skorrar mot den situation papperslösa invandrare befinner sig i. Skälet är att det finns en inbyggd spänning mellan å ena sidan den demokratiska staten, å andra sidan reglerad invandring.
[…]
Flyktingamnesti, föreslår en del. I vissa givna situationer kan det vara det enda rimliga och humana. Men det är ett slags sista utväg, en städfunktion i ett trasigt system.

Därefter redogör DN för en idé som statsvetaren Ludvig Beckman har:

Borde papperslösa ges rösträtt? Tanken kan verka absurd men saknar inte logik.

Den senaste tidens debatt om de papperslösa (eller illegala invandrare, om man så vill) har handlat om två saker:

  1. Är vissa av polisens metoder för att hitta papperslösa personer olämpliga?
  2. Skall polisen sluta att avvisa papperslösa?

Fortsätt läsa ”DN, de papperslösa, och den intellektuella ärligheten”

Mobbning: Hobbes på skolgården

I Dagens Nyheter skriver Susanna Birgersson 20 feb 2013 om mobbning. Hon skriver insiktsfullt, men det finns ett vidare perspektiv på detta, nämligen vad Thomas Hobbes har att säga om saken.

Birgersson återger ett avsnitt ur dokumentärfilmen Bully:

”Han hackar på mig varje dag, han följer efter mig, slår mig, kallar mig fitta.” 13-årige Cole förklarar med undertryckt vrede varför han inte vill ta sin plågoandes framsträckta hand. En lärare har upptäckt ett skolgårdsbråk och drar in pojkarna i skolans entré och försöker iscensätta en försoning. ”Kan ni inte försöka komma överens? Jag är säker på att ni kan bli goda vänner en dag. Om du inte tar hans hand uppför du dig lika illa, han försöker ju be om ursäkt”, mästrar skolkvinnan.

Filmen kan ses några dagar till på SVT Play, där första bilden har texten:

Det gick så långt att jag tvingades slå tillbaka för att de skulle låta mig vara.

Jag vet hur det känns. Det måste ha varit i andra eller möjligen tredje klass. Jag var inte speciellt framåt socialt, och en av tjejerna i klassen, den blonda, söta, populära tjejen, låt oss kalla henne V (du vet vem du är) hade fått upp vittringen. Ett potentiellt offer. Hon samlade sitt lilla hov och skred till verket. De förutsägbara skämten baserade på mitt efternamn började, och stegrades sakteliga till återkommande hån, och skulle ha fortsatt till regelrätt mobbning. Om inte.

Fortsätt läsa ”Mobbning: Hobbes på skolgården”

Nike Markelius: Alla individer eller alla lika?

Nike Markelius berättelse om sin väg genom ”Jobb- och utvecklingsgarantin” i Dagens Nyheter 20 jan 2013 har givit upphov till flera kommentarer. Bland annat skriver Ann Heberlein att ”Alla har rätt att behandlas som individer”. Det låter vackert, men vad betyder det? Och stämmer det?

Som Jens Liljestrand noterar i Expressen är det svårt att kommentera Markelius utan att riskera anklagas för att ”sparka nedåt”. Även om hennes text helt uppenbart utelämnar fakta så är det klart att hon befinner sig i en livskris. Det kritiserar man inte.

Men man kan granska de krav på samhället som Markelius och andra ställer. Frågan om individuell behandling kontra lika behandling tror jag är en av de intressantaste aspekterna.

Fortsätt läsa ”Nike Markelius: Alla individer eller alla lika?”

Johannes Åman: Dubbelfel

Johannes Åman begår dubbelt tankefel i Dagens Nyheter 4 feb 2013. I en notis (ej länkbar) skriver han om Stefan Fölsters artikel igår (se min blogg):

Det är inte fel att vidga perspektivet. Självklart finns mycket annat än invandring som påverkar sociala förhållanden. Att samhällen kan vitaliseras av inflyttning är också sant. Tråkigt bara att Fölster själv antyder orsakssamband där sådana knappast finns.

Tror Åman att Fölster menar att invandring i sig leder till mindre sociala problem? Snälla nån. Läs artikeln! Vad Fölster säger är att de stora sociala problemen har mycket mindre med invandring att göra än vad de flesta tror. Och att ensidigt fokusera på invandringsproblem innebär att man blundar för viktigare frågor. Inget annat.

I en signerad artikel skriver Åman vidare:

Väljarnas minskande benägenhet att rösta efter klass har gjort S mer sårbart för utmaningen från Sverigedemokraterna.

Åman har inte uppfattat att det till stor del är just klassröstning som ligger bakom Sverigedemokraternas uppgång på Socialdemokraternas bekostnad. Många traditionella S-väljare känner sig hotade av samhällsutvecklingen och tror inte längre Socialdemokraterna har svaren. SD må betraktas som höger, men det gör inte att gamla moderater självklart utgör deras naturliga väljare.

Bättre analyser förväntar vi oss av DN:s ledarredaktion.