Värdelösa förklaringar

Varför skriver jag denna blogg? Tänk dig att jag svarade: ”Förklaringen är att jag sitter framför datorn och skriver på tangentbordet.” Skulle du tycka att det var en bra förklaring?

Nej, jag tror inte det. Förklaringen är visserligen sann, men endast i en trivial mening. Den ger i själva verket ingen intressant information. Den skjuter bara det egentliga problemet ett steg bort: Varför sitter jag framför datorn och skriver på tangentbordet? Det är en värdelös förklaring.

Det finns många exempel på liknande värdelösa förklaringar genom idéhistorien. Låt mig ta några exempel från vitt skilda debatter:
Fortsätt läsa ”Värdelösa förklaringar”

Meningen med livet

Vad är meningen med livet? Finns det en mening med livet? Det är frågor som mänskligheten förmodligen ställt sig så länge den funnits. Förmågan, eller förbannelsen, att kunna ställa dessa frågor är måhända kriteriet för vad som är en människa.

Religionen, Gud, brukar anföras som en garanti för att det finns en mening med livet, även om det inte skulle vara möjligt att nå säker kunskap om den. Jackie Jakubowski citerar i Sans nr 1 2015 Albert Einstein om en andlig dimension i livet och skriver att ett

fasthållande vid den religiösa traditionen [är] ett uttryck för en aldrig upphörande vilja och behov att förstå meningen med ens existens.

Fortsätt läsa ”Meningen med livet”

Ann Heberlein: Jag, jag, jag

Ann Heberlein senaste bok Gud, om vi ska talas vid du och jag måste jag vara helt ärlig består av två monologer: I den första talar Heberlein till Gud, och i den andra talar Heberleins tänkta Gud (som jag nedan betecknar ”Gud”) till henne. Om detta låter privat och inkrökt, så beror det på att det är det. Den som vill ha en diskussion om Gud, religion och etik med någon rimlig intellektuell nivå kan låta denna boken passera.

Texten är förmodligen tänkt att framstå som personlig och ärlig, men den efterlämnar en besk smak av pose, beräkning och ihåliga argument. Den är intressant främst som ett tidens tecken, där jagets upplevelser används som ett oantastligt sanningskriterium, ett åsiktspansar som skyddar mot varje ansats till argumentation, diskussion eller kritik.

Heberlein förklarar att hon vet att Gud existerar. Hon upprepar detta litet för många gånger. Som Shakespeare skriver: ”The lady doth protest too much, methinks.” Därefter nämner hon Ingemar Hedenius (ingen bokreferens anges) och Christopher Hitchens (boken Du store Gud? nämns) och skriver:

Hitchens bevisar ingenting. Han förhåller sig till dig, vilket snarast är att betrakta som ett bevis för din existens – man kan väl inte på allvar förhålla sig till något som inte finns? [sid 8]

Detta står att läsa på bokens andra textsida. Den som är ute efter seriösa argument kan alltså lägga ifrån sig boken redan här. För detta är ju rent ut sagt löjeväckande. Inte kan väl Heberlein själv tro på detta skämt till argument?
Fortsätt läsa ”Ann Heberlein: Jag, jag, jag”

Måste läsas: Kenan Maliks bok om moralfilosofins historia

This blog post is also available in English.

Kenan Malik, engelsk skribent och föreläsare, har skrivit en bok om moralfilosofins historia som varje person intresserad av ämnet helt enkelt måste läsa. ”The Quest for a Moral Compass” är ett under av klarhet och stringens. Filosofernas ståndpunkter framställs begripligt utan orimlig förenkling. Deras etiska resonemang sätts in i ett socialt och intellektuellt sammanhang. Det är oupphörligt intressant och lärorikt.

Boken börjar med öppningsstrofen ur Homeros Iliaden, ”Sjung, o gudinna, om vreden som brann hos Peliden Akhilleus…”, och diskuterar det moraliska universum som den berättelsen utspelar sig inom. Det är ett författartekniskt grepp som får mig att jubla. Ingen långrandig inledning, pseudo-akademiskt meta-snack om hur boken är upplagd, utan bara pang på, huvudet före! Så ska en slipsten dras.

Boken har undertiteln A Global History of Ethics, vilket signalerar att den sträcker sig utanför det sedvanliga fokuset på enbart europeisk filosofi. Varje kapitel behandlar ett tema eller en filosofisk riktning, i stora drag enligt kronologisk ordning. Etikens intima och komplexa förhållande till religionen upptar en stor del av diskussionen.
Fortsätt läsa ”Måste läsas: Kenan Maliks bok om moralfilosofins historia”

Ronald Dworkins bok ”Religion without God”

Ronald Dworkin, liberal rättsfilosof och skribent, avled år 2013. Hans sista bok heter Religion without God, och den bygger på hans Einstein-föreläsning vid Berns universitet 2011. Tanken var att boken skulle utveckla föreläsningens text, men sjukdom förhindrade detta. Boken är därför en liten volym på endast ca 160 sidor.

Jag har tidigare skrivit om ett avsnitt ur boken som publicerades i New York Review of Books. Nu när jag har läst hela boken är mitt intryck något förändrat.

Dworkins utgångspunkt kan sägas vara den insikt som Platon redovisade i dialogen Eutyfron: Frågan om vad som är moraliskt rätt, vad som är att betrakta som ett värde i sig, kan inte utan vidare besvaras med att ”gud har bestämt det”. I så fall är ju moraliska värden enbart godtyckliga påbud från en himmelsk diktator, vilket onekligen solkar ner bilden en smula. Alternativet, att moraliska värden har en egen existens, stämmer bättre med hur vi faktiskt resonerar. Visserligen innebär det att gud får finna sig i en slags konsultroll vad gäller moralfrågor, men det är ju ett problem endast för gudstroende.

Dworkin argumenterar för en religiös attityd till universum och varat, som innebär en religion utan en gud. Han talar om en religiös ateism, vilket kan låta som en direkt självmotsägelse. Men Dworkin hävdar att ”ateism” inte betyder att avvisa all religion, utan endast den som innebär en tro på en gud. Han anser att det är fullt möjligt att vara religiös utan att tro på en gud. För den som är uppvuxen i den kristna kultursfären kan detta tyckas alldeles orimligt, men det är kanske inte fullt så galet ur ett, låt oss säga, buddhistiskt perspektiv.

Dworkin menar att den religiösa attityden accepterar att moraliska värden existerar helt och fullt, i någon mening oberoende av människan eller något annat. Han hävdar att den innebär två fundamentala värderingar:
Fortsätt läsa ”Ronald Dworkins bok ”Religion without God””

Grundkurs i ateism, del 9: Marcus Birro

Marcus Birro tycker att det är uppenbart att kristendomen är bättre än hinduismen (Expressen 13 november 2013). Och det får han ju gärna tycka.

Men hans argument är litet roligt. Det utgår nämligen från idén att man kan värdera vilken religion som är bäst, och sedan tro på den just därför. Kan det vara så att Birro har shoppat efter den bästa religionen?

Birro skriver:
Fortsätt läsa ”Grundkurs i ateism, del 9: Marcus Birro”

Ronald Dworkin: Religion utan gud

Ronald Dworkin, amerikansk rättsfilosof och liberal debattör, gick bort 14 februari 2013. Han publicerade tunga artiklar i New York Review of Books (NYRB) där han bland annat utifrån sin syn på filosofin bakom den amerikanska konstitutionen argumenterade kring aktuella politiska problem.

I senaste numret av NYRB (April 4-24 2013, Volume LX, Number 6) finns ett utdrag ur en bok som kommer att publiceras senare i år: Religion Without God. Det är text som är tät, inspirerande och utmanande. Den handlar om värderingarnas plats i vår värld.
Fortsätt läsa ”Ronald Dworkin: Religion utan gud”