Fores, skärp er om asylrätten

Tankesmedjan Fores kritiserar Moderaternas förslag om nytt kvotflyktingsystem som ska ersätta dagens asylrätt. Andreas Bergström och Minna Ljunggren skriver på DN Debatt 15 oktober 2017 en artikel som har en del poänger, men vars avslutande retoriska släng oavsiktligt avslöjar svagheten i deras resonemang:

Men när man öppnar för omförhandling av dokument som rymmer grundläggande principer, som rätten att söka asyl, efterlyser vi ett djupare samtal om vilka principer som ska vara vägledande i de intressekonflikter som den nödvändiga diskussionen rymmer. Bygger vi det nya systemet utifrån enskilda människors rätt att söka och åtnjuta asyl vid förföljelse eller bygger vi det utifrån vad som är bekvämt för oss själva?

Först efterlyser Bergström och Ljunggren ett djupare samtal om principer, sedan slänger de till om ”bekvämt”. Snälla. Skärp er.
Fortsätt läsa ”Fores, skärp er om asylrätten”

Socialdemokraternas skamlöshet

Det finns mer än ett sätt att bekämpa Sverigedemokraterna. Man kan, som det heter, stå upp mot dom, alltså hävda motsatt ståndpunkt i hopp om att de som röstar på SD kommer på bättre tankar.

Eller så kan man sno tillräckligt många av SD:s ståndpunkter och fraser så att man kan vinna tillbaka de väljare man tidigare förlorat.

Efter Socialdemokraternas kovändning om flyktingmottagandet hösten 2015 så tillkommer det nu olika tecken på att S tänker sig att undergräva SD medelst stöld. Göran Greider var en av de första som började denna omorientering. Daniel Suhonen, sannolikt Sveriges mest traditionelle socialdemokrat vid sidan om Greider, skrev en artikel med Emma Gerin på DN Debatt 7 oktober 2017 som inte gav så mycket eko. Förmodligen var den alltför förutsägbar eftersom dess tes var att Sverige egentligen är bäst.

Men där fanns en intressant detalj: Suhonen använde frasen ”nyliberal mångkulturalism”, inte bara en gång, utan tre. Det är en fras som man förväntar sig finna i Sverigedemokraternas vokabulär, inte Socialdemokraternas. Just ordet mångkultur brukar ju användas som skällsord mot invandring och invandrare, och jag tror Suhonens ambition att kombinera det med ett annat skrämselord, ”nyliberal”, är mycket noga uträknat.

Det finns andra tecken som pekar i liknande riktning. Här är en tweet från Socialdemokraternas officiella twitterkonto efter partiledardebatten i riksdagen 11 oktober 2017:

Som om S protesterade mot sagda flyktingpolitik under Alliansen? Som om Stefan Löfven inte förde samma politik ända fram till det famösa lappkastet hösten 2015?

En reflektion är att de kulturdebattörer som ser en ära i att nosa upp och fördöma så kallad normalisering tycks ha tagit ledigt just dessa dagar.

Man måste nog ändå beundra Socialdemokraternas skamlöshet i denna frågan, liksom i andra frågor som till exempel vårt de facto medlemskap i NATO, eller Alliansens jobbskatteavdrag som S både hatar och behåller. Man lyckas både ha kakan och äta den. Det är ett mycket väl fungerande politiskt hantverk som Machiavelli hade uppskattat.

Jag ska inte moralisera alltför mycket. Man ska nämligen komma ihåg att många politiker och debattörer ofta påstår att ”vi måste göra allt” för att motarbeta SD. Om man menar allvar med detta, alltså att göra ”allt”, varför ska man då klaga på om Socialdemokraterna gör det genom att helt enkelt sno SD:s retorik och politik? Om SD på det sättet kan förminskas, så har ju målet uppnåtts, eller hur?

Slutligen, ja, jag är litet sarkastisk i mina kommentarer ovan. Men inte bara. Om Socialdemokraterna lyckas försvaga SD så är det bra. Ibland måste man tänka igenom vad som är bra politik i meningen att den verkligen leder till ett bättre samhälle, inte bara att man lyckas demonstrera vilka bra åsikter man har. De som vill ha ett öppet samhälle med välfärd måste inse att öppna gränser inte är den rätta metoden att uppnå det. Allt gott kan inte infrias. Det finns målkonflikter. Ett erkännande av det vore en ärlig politik. Det vore ett alternativ till den skamlösa manipulationens politik.

Alex Voronov: Tala ur skägget!

Alex Voronov, politisk redaktör på bl.a. Eskilstuna-Kuriren, skriver 14 dec 2016 med anledning av Mattias Hagbergs så kallade granskning av liberala ledarsidor på Dagens Nyheter Kultur. Det positiva med Voronovs inlägg är att han vill formulera liberalismen i form av en princip, till skillnad från Hagbergs fiasko att försöka definiera vissa teman som typiskt liberala.

Men Voronovs försök till liberal princip visar på ett centralt problem med diskussionen. Han undviker nämligen att tala klartext. Han levererar en märkligt undflyende formulering som passar bättre i ett festtal än för att vägleda praktisk politik.
Fortsätt läsa ”Alex Voronov: Tala ur skägget!”

Per T. Ohlssons önsketänkande

Per T. Ohlsson skriver i sin krönika i Sydsvenskan 2 oktober 2016:

Enda sättet att stoppa och tränga tillbaka Sverigedemokraterna är, i det långa loppet, att beröva dem möjlighet att exploatera missnöjet med en dysfunktionell flyktingpolitik. Det kan bara ske genom en fungerande integration som gör det möjligt att med trovärdighet hävda att inflöde av människor utifrån kan vara en tillgång, inte bara ett problem. Här står Sverige inför en lika väldig som akut utmaning som kräver oortodoxa lösningar.

Jag är ledsen att behöva påpeka det, men detta är faktiskt önsketänkande. Man gör det enkelt för sig om man tror att stödet för SD skulle minska bara integrationen fungerade.

Sverigedemokraternas framsteg har nämligen en mycket bredare grund än bara kritik mot flyktingpolitik. Det handlar bland annat om globalisering, urbanisering, glipor i välfärden (verkliga eller inbillade), förändringar i sociala förhållanden och i arbetslivet. Det genuina främlingshatet är verkligt och en del av stödet för SD, men kritik mot invandring är också en slags åskledare som drar till sig mycket frustration som egentligen har andra orsaker.
Fortsätt läsa ”Per T. Ohlssons önsketänkande”

Liberal debatt med Lennart Nordfors

Jag har skrivit en repliken artikel av Lennart Nordfors i Liberal Debatt 3/2016. Den repliken har nu publicerats i nätversionen av Liberal Debatt (i tryck senare i oktober). Nordfors svarar direkt. Jag är inte speciellt nöjd med hans svar: Han tycks vilja tillvita mig uttalanden jag inte gjort och åsikter jag inte har. Vad värre är: Han intar en helt defensiv position där inget i den förda politiken tycks ha varit fel.
Fortsätt läsa ”Liberal debatt med Lennart Nordfors”

Kan liberaler förstå sverigedemokrater?

Ska politiker försöka förstå de människor man vill ha som väljare?

Svaret på denna fråga borde självklart vara ”ja”, eller hur? Men ibland undrar jag. Med tanke på det sätt som många liberaler och andra politiker argumenterar, så kan man tvivla på om de verkligen på allvar har funderat på hur dagens sverigedemokratiska sympatisörer tänker. Och om de inte har gjort det, hur ska de då kunna vinna tillbaka dessa väljare?

Visserligen kan man följa den gamle folkpartistiske politikern Hadar Cars i dennes berömda utbrott på ett torgmöte på 1980-talet mot en envist tjatande invandringskritisk person: ”Folkpartiet vill inte ha din röst!” Det är en fullt rimlig hållning. Det finns ingen skyldighet för ett parti att fjäska för alla väljare.

Men det kanske finns några väljare bland de ungefär 18% som idag ämnar rösta på Sverigedemokraterna som Liberalerna eller andra vill vinna tillbaka? Då måste man ha en förståelse för hur dessa väljare resonerar.
Fortsätt läsa ”Kan liberaler förstå sverigedemokrater?”

Flyktingkrisen som hävstång

Så har regeringen kommit fram till att det svenska systemet inte klarar det antal flyktingar som kommer hit. Ingen kan tro att S och MP gör detta därför att de tycker det är kul eller därför att de vill gå SD till mötes. Det finns självklart de som påstår att det är så, men de personerna ska man sluta lyssna på.

Om något gott kan komma ur denna i grunden trista utveckling, så är det kanske en intellektuell tillnyktring. Många har mot bättre vetande argumenterat som om det rått fri invandring till Sverige. Nu kanske fri invandring kan ses för vad det är: Som ett ideal att arbeta för i en tämligen avlägsen framtid där de globala skillnaderna i rikedom och frihet blivit mindre. Så länge vi vill ha en svensk välfärdsstat så är fri invandring en omöjlighet under överskådlig tid.

Men asylrätten då? Det handlar om negativ och positiv frihet. Negativ frihet kan råda i ett samhälle utan att några av statens resurser används. Det handlar ju bara om att inte förhindra människor att agera. Med positiv frihet är det annorlunda: Det krävs en välfärdsstat för att garantera positiva friheter, eftersom resurser måste användas för att upprätthålla dom.

Man tänker gärna på asyl som enbart en negativ frihet, frihet från förtryck. Men det handlar också om positiv frihet, att kunna leva under ”värdiga förhållanden” för att använda regeringens språkbruk. En positiv rättighet som staten inte mäktar med att upprätthålla är helt enkelt inte längre en rättighet. Om man anser att asylrätt innebär att åtnjuta svensk välfärd, då finns ett pris, och en gräns, för den rättigheten. Om man däremot anser att asylrätt kan gälla utan att välfärden tas i bruk, ja då får man faktiskt argumentera för det ställningstagandet.
Fortsätt läsa ”Flyktingkrisen som hävstång”

Erik Helmersons skjortor och argument

Erik Helmerson, ledarskribent på Dagens Nyheter, skriver 8 november 2015 fyndigt om konsten att byta skjortor och argument. Dessvärre bygger det på falska argument.

Många debattörer som tidigare stod för en generös inställning [har] börjat plädera för ökad kontroll. Det gäller till exempel borgerliga ledarsidor och politiker, men också statsråd och vänsterdebattörer.
[…]
Åt denna kursändring jublar Sverigedemokrater och andra flyktingmotståndare.
[…]
Jag har oerhört svårt att förstå varför det skulle vara förkastligt att ändra sig när verkligheten gör det.

Han vill påskina att han (och DN) har bytt ståndpunkt om flyktingpolitiken därför att verkligheten har förändrat sig. Det är snarare så att den ståndpunkt Helmerson tidigare intog (eller snarare antydde, vilket är ett kapitel i sig) var orimlig redan när det begav sig, som jag (här, här och här) redan påpekat. Det som har hänt är endast att utvecklingen till slut har fått även Helmerson att inse detta.
Fortsätt läsa ”Erik Helmersons skjortor och argument”

Postkolonial kortslutning

Postkoloniala texter är påfallande ofta rejält korkade. Beror det på att skribenterna har blivit fördummade av postkolonialt tänkande, eller dras dumma personer till postkolonialism?

Jo, det är en elak och osaklig fråga, men efter att ha läst den så kallade kulturdebattartikeln Därför växer hatet mot främlingar i flyktingströmmarnas Tyskland i Dagens Nyheter 5 nov 2015 av Rebecka Kärde (en för mig tidigare okänd s.k. kulturskribent) så framstår den som fullt rimlig.

Jag ska inte bli långrandig, artikeln innehöll inte så värst mycket av intresse. Det var det sedvanliga pratet om hur hycklande den västerländska demokratin är, yadda yadda. Det enda jag höjde på ögonbrynen inför var dess slutsats:

[…] man skulle kunna hävda att mordbrännarens felslut inte ligger i den paranoida främlingsfientligheten, utan i idyllen: själva föreställningen om en plats som ska hållas ren. Och går inte samma resonemang att applicera på det europeiska invandringsmotståndet som helhet? Att just det man tycker sig försvara – det goda, idylliska, demokratiska – är den främsta illusionen av alla.

Om nu ”det goda, idylliska, demokratiska” är såpass illusoriskt, så kan man konstatera att flyktingarna tydligen har låtit sig luras. De söker sig väl till Europa just för att ta sig till en ”idyll” av normalitet och fred?

Artikeln är en gott exempel på hur identitetsvänstern pratar. Men om de nu verkligen tror på vad de säger, så borde de ju rimligen stå vid gränsen och tala om för flyktingarna att en illusorisk idyll väntar dom. Det kan ju inte vara bra att de tar sig hit under falska förespeglingar?

Men så säger inte tokvänstern till flyktingarna. Alltså kan vi ta den här sortens ”kulturdebatt” för vad det är: postkolonialt trams.

Invandring, tillit och samhällskontrakt

Bo Rothstein skriver mycket läsvärt om tillit och etnisk mångfald i Dagens Nyheter 1 nov 2015. Tillsammans med andra forskare vid Göteborgs universitet har 80.000 (!) personer i närmare 200 regioner i Europa intervjuats:

Vi kan visa att i regioner där rättfärdigheten hos myndigheterna uppfattas vara hög, där har en omfattande etnisk mångfald ingen negativ effekt på den sociala tilliten. Det är bara i regioner där befolkningen uppfattar korruptionen som hög och myndigheterna som orättfärdiga som en stor etnisk mångfald ger upphov till låg social tillit.

Låt oss lita på denna slutsats, även om ingen referens till primärpublikationen anges (om det nu finns någon sådan än?). Vad säger detta resultatet, och vad säger det inte?
Fortsätt läsa ”Invandring, tillit och samhällskontrakt”