Med Per Svensson som vän behöver liberalismen inga fiender

Per Svensson skriver ett inlägg 22 december 2016 i debatten om liberalismen på Dagens Nyheters Kultursida. Man skulle kunna tro att det är en satir på en kultursideartikel: En rubrik med ”Skylla och Karybdis” (utan förankring i texten), därefter en text som inleder med en figur ur Fjodor Dostojevskijs roman ”Onda andar”. Fisförnämt skulle man kunna kalla det.

Det mest intressanta och oroväckande med Svenssons text är dess förakt gentemot välfärden:

Expressens liberalism har alltid manifesterat sig i konsekvent misstänksamhet mot överheten i alla dess former: från grötmyndiga gatuchefer till myglande ministrar. Det är därför svårbegripligt att tidningens nuvarande politiska redaktör Anna Dahlberg tycks vilja profilera Expressen som ett kamporgan för Kommunförbundet. Den rabulistiska men varmhjärtat frisinnade kvällstidningen Expressen har i dag Sveriges mest systemlojala ledarsida, ständigt redo att rasa över de orimliga bördor som på grund av flyktingsituationen och integrationsproblematiken läggs på landets hårt arbetande myndigheter och tungt prövade kommuner.

Jag blir bedrövad när jag läser detta. Svensson tycker det är skojigt att fnysa åt ”landets arbetande myndigheter” och ”tungt prövade kommuner”. Lyssna på föraktet i den ironin! Detta är alltså inställningen som en liberal har till vårt välfärdssamhälle? Svensson nedlåter sig inte att diskutera sakfrågan. Den som bekymrar sig om huruvida välfärden kan fungera givet vissa förutsättningar är ”systemlojal”.

Med Per Svensson som vän behöver liberalismen inga fiender.
Fortsätt läsa ”Med Per Svensson som vän behöver liberalismen inga fiender”

Porta nazisterna!

Det pratas just nu mycket om nazism och tolerans. Det hela startade med att Bokmässan upplät en monter åt Nya Tider, ett bokförlag med högerextremistisk agenda och glasklara kopplingar till nazistiska organisationer och propagandister. En förvirrad fars utbröt därefter, vars historia jag inte tänker återberätta här.

Ett möjligt förhållningssätt gentemot nazisterna är Erik Helmersons på Dagens Nyheters ledarsida 28 sept 2016 i en liten notis (som jag inte hittar på nätet):

Och det är just det som är poängen med debatter: de är revitaliserande. De pumpar in syre, öppnar nya tankegångar, vässar argument, skärper övertygelser. Därför är det oroväckande med dagens tendens att vilja tysta ner, blockera, skapa falsk konsensus, pudla så snart någon kritik blir för stark.

”Ska vi debattera om jorden är rund?”, lyder en vanlig invändning – men utan debatt hade den kanske fortfarande varit platt. Att sedan Nya Tider-folk tydligen misskött sig på mässan är en annan sak. Att stänga ute folk som beter sig illa är en självklarhet.

Pumpar in syre? Misskött sig?

Daniel Poohl skriver i Expo 27 sept 2016:

En av Nordiska motståndsrörelsens (organisationens aktivister brukar dela ut Nya Tider) ideologer dröjer sig kvar efter att vi har haft ett samtal på scenen i vår monter. Han står avslappnat med en grupp stirriga aktivister i ryggen och vill veta mer om min syn på nazisternas vanligaste anklagelsepunkter mot Expo. Jag får veta att när hans gäng tagit över så ska sådana som jag fängslas. Vi munhuggs ett tag. Kanske liknar det en debatt utifrån. Men åtminstone jag vet att den som provocerar för mycket riskerar att drabbas av en ”tillrättavisning”, som de brukar kalla det. Alltså att bli misshandlad.

Helgen innan har en person avlidit av skadorna efter just en sådan ”tillrättavisning” i samband med en demonstration organiserad av gruppens finska vänner.

Det är en dialog med ett outtalat hot om våld mot den som säger emot. […]

De vill inte ha en debatt. De vill kunna föra ut sitt budskap utan att bli motsagda.

Låt mig påminna om vad Karl Popper, en av de mest betydelsefulla liberala filosoferna under 1900-talet, skrev 1944 under sin landsflykt från nazisterna. Jag vet att detta är ett långt textstycke, men det är värt ansträngningen:

Less well known is the paradox of tolerance: Unlimited tolerance must lead to the disappearance of tolerance. If we extend unlimited tolerance even to those who are intolerant, if we are not prepared to defend a tolerant society against the onslaught of the intolerant, then the tolerant will be destroyed, and tolerance with them. In this formulation, I do not imply, for instance, that we should always suppress the utterance of intolerant philosophies; as long as we can counter them by rational argument and keep them in check by public opinion, suppression would certainly be most unwise. But we should claim the right even to suppress them, for it may easily turn out that they are not prepared to meet us on the level of rational argument, but begin by denouncing all argument; they may forbid their followers to listen to anything as deceptive as rational argument, and teach them to answer arguments by the use of their fists. We should therefore claim, in the name of tolerance, the right not to tolerate the intolerant. We should claim that any movement preaching intolerance places itself outside the law, and we should consider incitement to intolerance and persecution as criminal, exactly as we should consider incitement to murder, or to kidnapping; or as we should consider incitement to the revival of the slave trade.

(The Open Society and Its Enemies. Volume 1. The Spell of Plato, note 4, chapter 7)

Nazisterna och deras vapendragare använder sig systematiskt av samma taktik som motorcykelgängen. De är inte ute efter debatt. Det handlar enbart om maktdemonstrationer.

Därför finns ingen som helst anledning att släppa in dom ”för att ta debatten”. Man debatterar inte med nazister, man debatterar på sin höjd mot dom.

Därför bör man stödja uppropet för att porta nazisterna från nästa Bokmässa.

Karl Popper: The Open Society and Its Enemies. Volume 1. The Spell of Plato. Routledge & Kegan Paul, 1945, 1974, ISBN 0-7100-4625-1,

Per Altenberg, det öppna samhället och liberalernas blinda fläck

Per Altenberg skriver en intressant artikel ”Dags att inse faktum: Striden står inte mellan höger och vänster” i Liberal Debatt 3/2016. Det ligger mycket i hans resonemang, men där finns en blind fläck som leder till en politiskt impotent slutsats. Låt mig förklara.
Fortsätt läsa ”Per Altenberg, det öppna samhället och liberalernas blinda fläck”

Is there a philosophy of biology?

Having just read the book ”Philosophy of Biology” by Peter Godfrey-Smith (who is Distinguished Professor of Philosophy at the City University of New York Graduate Center), I am left wondering if there is such a thing as a philosophy of biology. The book is well-written, and it discusses a number of fundamental phenomena in biology quite well. I did learn some new things, and the discussion does explain some issues very well. I cannot find any errors or misunderstandings of significance, except for one statement, discussed later.

Yet, I cannot say that I would know how to respond if anyone now asked me what philosophy of biology is actually being proposed in the book.
Fortsätt läsa ”Is there a philosophy of biology?”

Tror liberaler på samhället?

There is no such thing as society.

Margaret Thatcher (Wikiquote)

Både socialister och konservativa kritiserar liberalismen för att den bygger på en individualism som ignorerar eller nedvärderar samhället. Ovanstående citat av Margaret Thatcher används gärna av socialister som illustration. Konservativa kritiker hävdar att den liberala agendan leder till samhällets atomisering genom att sociala och mänskliga sammanhang offras på den personliga frihetens altare.

Även en liberal kan ha anledning att ställa sig frågan om liberaler verkligen tror på samhället. Inte i betydelsen om vi har förtroende för samhället, utan snarare om vi tror att samhället alls existerar.

Låt mig ta ett par konkreta exempel på att liberaler ibland resonerar som om samhället inte alls existerar.
Fortsätt läsa ”Tror liberaler på samhället?”

Plato at the Googleplex: Philosophical solutions and their problems

Can a 2,400 year old thinker possibly have anything of interest to say to us in the modern world? Yes, says Rebecca Newberger Goldstein, philosopher at Columbia, Harvard and other institutions. Not only does the thinker in question, Plato, provide arguments and views on issues still troubling us today. His entire project, philosophy, is alive and kicking. Goldstein argues convincingly that modern science has not and cannot supplant philosophical reasoning as such. She shows why there are some philosophical problems which science alone cannot answer. Personally, I don’t need to be convinced about this, but there are clearly many scientists who believe philosophy in general is a waste of time.

Goldstein makes her case in the book Plato at the Googleplex. Why Philosophy won’t go away. It is a wonderful book, clear, lucid and a good read. Imagining that Plato came back from the dead, she explores how he would see our world, highlighted by a visit at Google’s headquarters. How would we in the modern world meet the challenge of Plato’s views and arguments? How would he respond to our views? The text of the book never gets in the way of the thinking. I was a bit apprehensive that the author would be tempted by the premise to go wild describing amusing culture clashes involving ancient Plato in modern times, but those fears turned out to be unfounded. However, I have one important issue with how Plato is portrayed.
Fortsätt läsa ”Plato at the Googleplex: Philosophical solutions and their problems”

Småbarn använder Karl Poppers kunskapsteori

Karl Poppers vetenskapsteori handlar om hur kunskap kan nås trots att den inte kan göras helt säker. Poppers inställning är att jakten efter ett kriterium på säker kunskap, som är ett mycket starkt tema i västerländsk filosofi, är helt missriktad. Det handlar inte om att nå säker kunskap, fastlagd en gång för alla. All kunskap är provisorisk. Det gäller att kritiskt granska dagens kunskap, förkasta de teorier som visar sig felaktiga, och därefter formulera nya teorier som förklarar de nya fenomenen. Så kan man nå ny kunskap, även den provisorisk. Framsteg är möjliga.

Popper beskrev sin vetenskapsteori i Logik der Forschung (1934), senare på engelska som The Logic of Scientific Discovery (1959). Han utvecklade den mot en mer allmän kunskapsteori med resonemang lånade från evolutionsteorin i boken Objective Knowledge, An Evolutionary Approach (1972).

Poppers vetenskapsteori är samtidigt både standard och helt ute. Många vanliga forskare brukar nämna Poppers falsifikationskriterium när vetenskapens grunder diskuteras: En teori är vetenskaplig endast om den i princip kan falsifieras, alltså potentiellt kunna visas felaktig genom observation av något specifikt fenomen. Samtidigt är Poppers vetenskapsteori inte något hett diskussionsämne bland fackfilosofer, där andra epistemologiska teorier är poppis för dagen. Dessa fackfilosofer brukar himla med ögonen när någon forskare pratar om Popper.

Men vem vet, kanske det är dags att titta lite närmare på Poppers kunskapsteori igen? I en skojig studie av hur småbarn resonerar så tycker jag man finner intressanta popperianska drag. Aimee Stahl och Lisa Feigenson beskriver i Science 3 april 2015 (tyvärr inte Open Access; finns på närmaste universitetsbibliotek) ett mycket snyggt designat experiment som syftar till att undersöka hur 11 månader gamla barn skaffar sig kunskap om världen. Maria Gunther rapporterar om undersökningen i Dagens Nyheter 5 april 2015.
Fortsätt läsa ”Småbarn använder Karl Poppers kunskapsteori”

Reformpolitik: död eller fel fokus?

Marie Demker, statsvetare i Göteborg, har skrivit ett blogginlägg 1 mars 2015 med titeln ”Är tiden för politiska reformer för alltid förbi?”. Hennes analys illustrerar bland annat hur ingrodd föreställningen om socialdemokratins primat i svensk politik är. Hon skriver:

När Alliansregeringen tillträdde 2006 använde den sin första tid till flera politiska förändringar men det är svårt att kalla dem ”reformer”. Möjligen kan RUT-avdraget kvalificera sig som reform. En reform är en omfattande förändring som berör breda samhällslager, som föregåtts av utredningar och analyser och syftar till att förbättra välståndet för medborgarna i allmänhet. Typiska exempel på reformer är åttatimmarsdag, ATP-systemet, barnbidrag, föräldraledighet och kanske även maxtaxan.

Låt oss bortse från att Demker av någon anledning glömmer Alliansens största reform, jobbskatteavdragen, som rent faktiskt uppfyller den Demkerska definitionen av ”reform”. Bortse också från att maxtaxan, såvitt jag kommer ihåg, knappast föregicks av några utredningar eller analyser, utan var ett plötsligt framkastat inslag i Göran Perssons valrörelse 1998.

Demker definierar begreppet ”reform” på ett sådant sätt att det i stort sett omfattar endast klassisk socialdemokratisk skattehöjande politik. Därav drar hon slutsatsen att endast en stark socialdemokrati kan föra reformpolitik. Så ser ett cirkelbevis ut.
Fortsätt läsa ”Reformpolitik: död eller fel fokus?”

A must-read: Kenan Malik’s book on the history of moral philosphy

Detta inlägg finns även på svenska.

Kenan Malik, English writer and lecturer, has written a book about the history of moral philosophy. Every person interested in the topic simply must read it. ”The Quest for a Moral Compass” is a marvel of clarity and rigor. The philosophers’ positions are explained intelligibly without undue simplification. Their ethical reasoning is put into a social and intellectual context. It is unceasingly interesting and instructive.

The book begins with the opening stanza from Homer’s Iliad, ”Sing, goddess, of the anger of Achilleus, son of Peleus. …”, and discusses the moral universe the story unfolds within. It is the kind of writing that makes me rejoice. No long-winded introduction, pseudo-academic meta talk about how the book is organized, but just bang on, head first! That’s how it should be done.

The book is subtitled A Global History of Ethics, signaling that it extends beyond the usual focus only on European philosophy. Each chapter deals with a theme or a philosophical movement, broadly in chronological order. The intimate and complex relationship between ethics and religion occupies a large part of the discussion.
Fortsätt läsa ”A must-read: Kenan Malik’s book on the history of moral philosphy”

Måste läsas: Kenan Maliks bok om moralfilosofins historia

This blog post is also available in English.

Kenan Malik, engelsk skribent och föreläsare, har skrivit en bok om moralfilosofins historia som varje person intresserad av ämnet helt enkelt måste läsa. ”The Quest for a Moral Compass” är ett under av klarhet och stringens. Filosofernas ståndpunkter framställs begripligt utan orimlig förenkling. Deras etiska resonemang sätts in i ett socialt och intellektuellt sammanhang. Det är oupphörligt intressant och lärorikt.

Boken börjar med öppningsstrofen ur Homeros Iliaden, ”Sjung, o gudinna, om vreden som brann hos Peliden Akhilleus…”, och diskuterar det moraliska universum som den berättelsen utspelar sig inom. Det är ett författartekniskt grepp som får mig att jubla. Ingen långrandig inledning, pseudo-akademiskt meta-snack om hur boken är upplagd, utan bara pang på, huvudet före! Så ska en slipsten dras.

Boken har undertiteln A Global History of Ethics, vilket signalerar att den sträcker sig utanför det sedvanliga fokuset på enbart europeisk filosofi. Varje kapitel behandlar ett tema eller en filosofisk riktning, i stora drag enligt kronologisk ordning. Etikens intima och komplexa förhållande till religionen upptar en stor del av diskussionen.
Fortsätt läsa ”Måste läsas: Kenan Maliks bok om moralfilosofins historia”