Dagens Nyheter kryper för påven

Jag hade tänkt avstå från att skriva om påvens besök i Sverige. Mot den orgie i svassande som det besöket lär skapa kämpar man förgäves. Men så lyckas Dagens Nyheter med konststycket att slå inofficiellt rekord i kryperi genom att 28 oktober 2016 publicera en så kallad intervju av påven Franciskus gjord av den svenska katolska tidskriften Signums chefredaktör, jesuitprästen Ulf Jonsson.

Den så kallade intervjun håller ungefär den nivå man kan förvänta sig i ett fan magazine. Underdånigt är bara förnamnet. Av kritiska frågor finns inte ett spår. DN:s chefredaktör Peter Wolodarski ursäktar publiceringen med att påven har vägrat att ställa upp på en vanlig intervju. Den vägran har nu givit påven riklig utdelning. I valet mellan en usel intervju av propagandakaraktär och ingen intervju alls, så väljer alltså DN att publicera den så kallade intervjun. Kvalitetskrav? Vad är det för något?

Jag vill påminna om att detta tycks vara en del av ett mönster. För en tid sedan intervjuades det svenska kungaparet av DN-journalisten Maria Schottenius i frågan om Nobel Center på Blasieholmen, en fråga där Schottenius profilerat sig och begärt att kungen skulle uttala sig. Det framkom senare att det förmodligen var hovet som kontaktade DN och ville ha Schottenius som intervjuare. Se min kommentar, särskilt tillägget på slutet med anledning av att Björn Wiman intervjuades om saken i P1 Medierna.

Nu har man gått ett steg längre. Inte nog med att en makthavare kan beställa vilken DN-journalist som skall göra intervjun. Nu köper DN in en så kallad intervju gjord av en person underställd makthavaren och publicerar med anspråk på att den är av ”ett stort allmänintresse”. Vänta, det blir värre! Wolodarski försöker argumentera för att denna intervjumetod kanske på något sätt är bättre:

Samtidigt ger detta samtal mellan två jesuitpräster också flera svar som en nyhetsjournalist troligen inte hade kunnat få.

Detta är så desperat att det är pinsamt. Om Wolodarski själv tror på denna intervjumetoden så kan vi väl förvänta oss publikation av trivsamma samtal mellan regeringsministrar, eller varför inte från en fikapaus med några Sverigedemokrater?

Jag betalar 5.000:- per år för Dagens Nyheter i hopp om att få kvalitetsjournalistik. Journalistik som tar sin integritet på allvar. Förvisso lyckas DN ofta ganska väl, men den här sortens magplask gör mig bedrövad. När den dessutom tycks vara ett uttryck för en policy, och ursäktas med så patetiska argument av chefredaktören, då blir jag riktigt orolig.

Religion är politik. Eller inte. Hur ska Joel Halldorf ha det?

Joel Halldorf har skrivit en bok som får en devot hyllningsrecension av Maria Küchen i Expressen 19 februari 2016. Jag har inte läst boken, så jag får anta att Küchen ger en rättvisande bild av den. Hon skriver (hennes kursiveringar):

Kyrkan har inte en politik, enligt Halldorf, den är politik.

Tidigare har Halldorf hävdat att religion inte orsakar våld. Endast när politiken har blandat sig i religionen, eller utnyttjat religionen, så har våld och konflikter uppstått.

Det är möjligt att det är något djupt teologiskt här som jag missar. Men jag undrar: Hur ska Halldorf ha det? Är religion och politik i själva verket samma sak? Eller är de helt separata? Jag får intrycket att Halldorf vill ha kakan och äta den samtidigt.
Fortsätt läsa ”Religion är politik. Eller inte. Hur ska Joel Halldorf ha det?”

Att granska påven kritiskt

Jag fick en intressant reaktion på mitt senaste inlägg ”När påven kommer på tal tar det kritiska sinnelaget paus”. En av mina läsare svarade och sade att påven Franciskus gör vad han kan för att vända en motsträvig katolsk kyrka. Som belägg bifogade läsaren länkar till ett antal artiklar.

Låt mig gå igenom dessa artiklar med ett kritiskt öga. Jag tänker alltså göra så som naturligt och brukligt är, men som alltför få gör. Och som jag befarar att ännu färre kommer att göra nu när alla blir till sig i trasorna inför påvens Sverigebesök.
Fortsätt läsa ”Att granska påven kritiskt”

När påven kommer på tal tar det kritiska sinnelaget paus

Nyheten att påven Franciskus ska besöka Sverige i oktober 2016 är tråkig av den anledningen att vi nu kommer att tvingas stå ut med en massa inlägg, det ena mer befängt än det andra, om hur fanTAStisk påven är, den störste av människovänner, och en moralisk förebild. Det kommer att bli mycket påfrestande.
Fortsätt läsa ”När påven kommer på tal tar det kritiska sinnelaget paus”

Påvens så kallade radikalitet

Påven Franciskus tycks ha den gudabenådade (ha!) förmågan att kunna dupera även vanligtvis sansade och kritiska personer. Hans besök i USA och FN i dessa dagar har lett till att det pratas vitt och brett om hans ”radikalitet”.

Men vad det handlar om är en skickligt ompaketerad reaktionär antimodernism, antifeminism och antiliberalism. Läs Katha Pollitts lysande artikel i The Nation 9 september 2015 om påvens (och katolska kyrkans) blinda fläck: ”If Pope Francis Really Wanted to Fight Climate Change, He’d Be a Feminist”.

Jag orsakade ett twittergräl om detta 24 sept 2015. Jag vet, man ska inte låta sig provoceras. Men det ideliga gullandet med påven blev för mycket. Speciellt när det kommer från erfarna och kompetenta journalister. När det gäller påven så tycks den sedvanliga källkritiken ta time-out. (Dessvärre saknas förmodligen ett par inlägg, men kontentan framgår.)
Fortsätt läsa ”Påvens så kallade radikalitet”