Mellan liberalism och religion

Denna text har publicerats i SANS Magasin nr 3 2019, men är inte tillgänglig på nätet där.

Joel Halldorf, teolog och skribent i Dagen och Expressen, skriver i boken “Gud: Återkomsten” att dagens känsla av kris orsakas av “den tomhet som finns i hjärtat av det liberala projektet.” Han hävdar att den liberala individualismen inte kan utgöra grunden för ett hållbart samhälle. Lösningen på problemet är att religionens politiska, kulturella och sociala roll måste få större utrymme i en postsekulär värld. Diskussionen är intressant och tar upp många aspekter, men, som jag ska försöka visa, hans grundläggande argumentation är motsägelsefull.

Det har blivit en självklarhet i dagens debatt att liberalismen befinner sig i kris. Med liberalism menas då den breda tanketradition som utgör grunden för det moderna västerlandet, där individens frihet, marknadsekonomi, öppenhet, globalisering, välfärd, sekularism och utveckling är centrala begrepp. Finanskrisen 2008, Vladimir Putin och angreppen på Ukraina, flyktingkrisen 2015, Brexit-omröstningen, Donald Trump, EU:s krackelering och högerradikala rörelsers globala framgångar, för att ta några exempel, har allvarligt skadat det liberala självförtroendet. Ända sedan begynnelsen har liberalismen beskyllts för värdemässig tomhet och mänsklig kyla. Euforin vid kommunismens sammanbrott 1989 tystade tillfälligt sådant tal. Men nu har anklagelsen åter vunnit i styrka, och krisen är ett faktum.

Hur kommer det sig? Handlar det om att kritikerna vunnit i styrka samtidigt som liberaler är naiva och undfallande i försvaret av sina ideal? Eller är det snarare så att liberalismen har allvarliga inre brister som kommit i dagen efter 1989? Är liberalismens kris en naturlig följd av dess inbyggda konflikter?

Fortsätt läsa ”Mellan liberalism och religion”

Mellan liberalism och religion

Jag har skrivit en text publicerad i Sans magasin nummer 3-2019 med rubrik som ovan.

Texten utgår från Joel Halldorfs bok Gud: Återkomsten, där han bland annat skriver att dagens känsla av kris orsakas av “den tomhet som finns i hjärtat av det liberala projektet.”

Jag påpekar att hans kritik av liberalismen är en litet snällare variant än den som Patrick J. Deneen framför i Why liberalism failed. Jag tar stöd i min argumentation om hur man ska se på moral, religion och liberalism ur Larry Siedentop: Inventing the individual. The origins of Western liberalism.

Joel Halldorf svarar på min kritik, och jag ger en kort kommentar till det. Dessvärre finns inte texten på nätet, utan man är tvungen att skaffa en papperskopia av tidskriften.

2020-12-25. Den fullständiga texten till min artikel finns numera här: Mellan liberalism och religion

Några avsnitt ur min text:

[Halldorf] har två teser: Den ena är att religion är nödvändigt för ett gott samhälle. Den andra är att en fungerande liberalism förutsätter religion, eller mer specifikt kristendomen.

Ett argument för det är observationen att idén om mänskliga rättigheter historiskt har sin grund i kristet tänkande. Men det argumentet kan vändas åt andra hållet: om liberalismen föddes ur kristendomen, så kanske kristendomen i sig implicerade liberalismen? Larry Siedentop hävdar i “Inventing the individual. The origins of Western liberalism” att modern sekularism och individualism har utvecklats, inte trots kristendomen, utan tack vare den.

Den grundläggande motsägelsen i Halldorfs argumentation är denna: i linje med sin första tes om religionernas goda sociala roll hävdar han att man inte ska se “essentialistiskt” på religionerna som tankesystem. Det är inte de specifika idéerna i de heliga skrifterna som är viktiga. Religionernas existensberättigande härrör från gemenskapen och samarbetet i församlingar och lokalsamhället.

Men samtidigt anger han som stöd för sin andra tes om liberalismens behov av etisk bas, att religionernas moraliska budskap och tankemässiga innehåll kan ge just detta. Det behövs ett moraliskt fundament för liberalismen, vilket endast religioner, eller nog snarare kristendomen, kan utgöra.

Alltså: Det tankemässiga innehållet är inte viktigt för religionen som gemenskap, vilket är religionens främsta bidrag till samhället. Samtidigt är de moraliska och etiska idéerna inom religionen nödvändiga för att stödja en annars tom liberalism. Som läsare av Halldorfs skrift ställer man sig frågan: Är de religiösa tankarna viktiga eller inte? Halldorf tycks inte själv se svårigheten i att hävda dessa två ståndpunkter samtidigt.

Jag avslutar texten med ett resonemang om att liberalismens problem är dess individualism, synen att individen föregår samhället. Jag tror vi måste stöpa om liberalismen i termer av att människan är en fundamentalt social varelse, så att friheten för individen handlar om något som måste vinnas och byggas. Det handlar inte om att återerövra. Friheten är ett projekt som bygger på att samhället finns och fungerar. Det får konsekvenser för synen på sådant som rättigheter. Detta är tankar som jag hoppas kunna skriva mer om i andra sammanhang.

Joel Halldorf: Gud: Återkomsten, Libris Förlag, 2018, ISBN 978-91-7387-773-2

Patrick J. Deneen: Why liberalism failed, Yale University Press, 2018, 978-0-300-22344-6

Larry Siedentop: Inventing the individual. The origins of Western liberalism, Penguin Books, 2014, 978-0-141-00954-4

Vetenskap och faktaresistens: En kritik

Denna text har publicerats i SANS Magasin nr 2 2018, men är inte tillgänglig på nätet där.

Vetenskapen kan inte freda sig från kritik genom dekret, kränkthet eller arrogans.

Debatten om vetenskap och fakta har blivit intensiv och mångfasetterad. Den sträcker sig från genusvetenskap till klimatforskning. Kärnan i debatten är förhållandet mellan vetenskap och politik. Å ena sidan beklagar sig forskare över politikens ignorans eller illvilja. Å andra sidan kritiseras olika vetenskapsfält för att ha en politisk agenda: en politisk vilja som döljs bakom föregivet värdeneutrala utsagor om fakta och verklighet. Anklagelsen handlar i bästa fall om att forskarna är blinda och naiva, i värsta fall hycklande, konspirativa eller korrupta.

Exemplen är många. Den neoklassiska nationalekonomin har ifrågasatts under lång tid för sin påstått nyliberala attityd. En nyare anklagelse är att den är strukturellt könskodad i sina resonemang om “den ekonomiske mannen”. Det är lätt att finna exempel på hård kritik mot pristagare i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne föranledd av att de ofta är förankrade i neoklassisk teori. Ekonomi som vetenskap sägs vara kamouflerad politik.
Fortsätt läsa ”Vetenskap och faktaresistens: En kritik”

Vetenskap och faktaresistens: En kritik

Jag har skrivit en text publicerad i Sans magasin nummer 2-2018 med rubrik som ovan.

Hela texten finns numera här.

Min text utgår från, och kritiserar, Åsa Wikforss Alternativa fakta: Om kunskapen och dess fiender och Emma Frans Larmrapporten: Att skilja vetenskap från trams. Wikforss svarar på min kritik i samma nummer.

Jag skriver bland annat:

Det har skett en intressant vindkantring i kritiken mot vetenskap. Traditionellt har kritiken i huvudsak kommit från vänster, som i exemplet nationalekonomi. […] Vetenskapen sågs av postmodernisten Michel Foucault som ett maktmaskineri som måste dekonstrueras.
[…]
En del ögonbryn höjdes nog när [postmodernisten Bruno Latour] i en intervju i tidskriften Science nyligen sa att “vi måste vinna åter en del av vetenskapens auktoritet”.

Men det finns en grundläggande brist med beskrivningarna [hos Wikforss och Frans]. De underskattar den roll som kritik och självkritik bör ha inom vetenskapen. Inte så att de bortser från den, snarare så att den aldrig kommer i fokus. De exempel på villfarelser som ges är alldeles för ofta av tämligen entydig karaktär.

Fortsätt läsa ”Vetenskap och faktaresistens: En kritik”

Meningen med livet

Denna text har publicerats i SANS Magasin nr 3 2015, men är inte tillgänglig på nätet där.

Vad är meningen med livet? Finns det en mening med livet? Det är frågor som mänskligheten förmodligen ställt sig så länge den funnits. Förmågan, eller förbannelsen, att kunna ställa dessa frågor är måhända kriteriet för vad som är en människa.

Religionen, Gud, brukar anföras som en garanti för att det finns en mening med livet, även om det inte skulle vara möjligt att nå säker kunskap om den. Jackie Jakubowski citerar i Sans nr 1 2015 Albert Einstein om en andlig dimension i livet och skriver att ett

fasthållande vid den religiösa traditionen [är] ett uttryck för en aldrig upphörande vilja och behov att förstå meningen med ens existens.

Fortsätt läsa ”Meningen med livet”