Nej, fri invandring är ingen mänsklig rättighet

Lena Andersson hävdar att den jobbiga diskussionen om invandring egentligen är helt onödig (Dagens Nyheter 19 sept 2014):

Val ger ångest, förklarade existentialisterna och den svenska debatten om invandring och integration är ett exempel på det. Vi skulle dock inte behöva ha ångest, ty besluten om människors sökande efter en plats att skapa ett liv på borde inte vara vårt.

Hon menar alltså att fri invandring bör gälla. Hur argumenterar hon för denna ståndpunkt?

Våra subjektiva bedömningar är relativt ointressanta i frågan eftersom den universella naturrättens principer är objektiva. De avgörs inte av hur det känns och bara i mindre grad av hur det blir. De är få och minimalistiska, men orubbliga – eller borde vara det.

Fortsätt läsa ”Nej, fri invandring är ingen mänsklig rättighet”

Verkligheten? Vad är det för något?

Att gnälla på bristande verklighetskontakt är kanske inte det mest originella man kan göra mitt i en valrörelse. Men efter att denna söndag ha stött på tre exempel av högst varierande sort, så hoppas jag det förlåts mig att jag reagerar:
Fortsätt läsa ”Verkligheten? Vad är det för något?”

Stefan Jonssons bittra reträtt

Stefan Jonsson avslutar 2 september 2013 sommarens debatt i Dagens Nyheter (och andra tidningar) om hederskultur. Det är i viktiga avseenden frågan om en reträtt. Den ståndpunkt som vi vanligen ser Jonsson förfäkta är den postkoloniala kritiska kulturteorins: Olika kulturer är bara olika, man ska inte värdera. Det inte är något speciellt med liberala värderingar, förutom att de är redskap för förtryck. Så även om i princip alla kulturer är lika mycket värda, så är ändå den västerländska sämst.

Men i Jonssons artikel så ser vi hur han inte längre förmår hävda denna ståndpunkt. Han vidgår existensen av olika typer av socialt förtryck grundat i kulturella förhållanden. Han medger att västerländska samhällen har ”sina främsta drag”. Han värderar alltså olika aspekter av ett samhälle, och finner att även västerlandet har positiva drag.
Fortsätt läsa ”Stefan Jonssons bittra reträtt”

Stefan Jonsson om hedersmord och ”situationen”

Kan någon hjälpa mig att reda ut vad Stefan Jonsson egentligen menar i sitt inlägg på DN Kultur 12 augusti 2013? Han jämför ”svenskt” våld (Stefan Jonssons citat-tecken) i form av hustrumisshandel med en ”kurdisk-svensk far” som slår ihjäl sin dotter:

I båda fallen spelar kulturell fostran och kulturella normer en roll, men inte större roll i det ena fallet än det andra, och inte heller större roll än sociala, ekonomiska, psykologiska, familjemässiga och andra orsaker. Den största orsaken är det som i kulturteorin brukar kallas ”situationen”.

Fortsätt läsa ”Stefan Jonsson om hedersmord och ”situationen””

Humanioras kris: Slutet på postmodernismen?

Boken Till vilken nytta? är en antologi där ett 30-tal svenska humanister diskuterar humanioras ställning och framtid. Den är redigerad av Tomas Forser (professor litteraturvetenskap, Göteborgs universitet) och Thomas Karlsohn (docent idé- och lärdomshistoria, Göteborgs universitet). Artiklarna är många och korta, vilket ger en mångfald av infallsvinklar, ofta med bra fokus. Man använder ordet ”möjlighet” i underrubriken, men de flesta författarna skriver i själva verket ordet ”kris”.

Det samlade intrycket är märkligt schizofrent: Samtidigt som man är övertygade om humanioras primat vad gäller kunskap om människan, så betraktar man humaniora som dödligt hotat. Humaniora sägs ha svaren på många av de stora samtida frågorna genom sina studier av människans villkor. Det är tydligt att man betraktar humaniora som människans krona. Därför betraktar man hotet mot humaniora som ett hot mot människan som sådan. Och man är oerhört bedrövad, för att inte säga helt oförstående, inför att så få ser detta hot.
Fortsätt läsa ”Humanioras kris: Slutet på postmodernismen?”