Liberalerna i Stockholms stad skriver en debattartikel om stadsbyggnad (Lotta Edholm och Björn Ljung, Svenska Dagbladet 26 december 2017). Det är inte oväntat, men ändå sorgligt, att se hur man fullföljer sin trista linje. Partiets stadsbyggnadspolitik kan beskrivas så här:
- den utgår helt från ett insider-perspektiv,
- den är i grunden konservativ, för att inte säga reaktionär,
- dess främsta honnörsord är enhetlighet,
- den vill bestämma i detalj hur byggnader skall se ut,
- den stirrar sig blind på arkitektoniska detaljer och ignorerar stadens funktion,
- den ser utveckling som den stora faran.
För den som inte visste det så kan jag berätta hur liberalism brukar se ut:
- den uppmärksammar även de som är outsiders,
- den ser inte bevarande som det enda samhälleliga värdet,
- den ser positivt på mångfald och kontraster,
- den brukar betrakta frihet som en bra sak,
- den förstår stadens centrala funktion som vår främsta samhällsform,
- den bejakar förändring därför att man tror att människor och samhälle kan utvecklas.
Kan man, utan att rodna, kalla Liberalerna i Stockholms stadsbyggnadspolitik för liberal?
Fortsätt läsa ”Sorgligt från Liberalerna om stadsbyggnad i Stockholm”