Vänsterns koma, det klasslösa samhället och liberalismen

Förra våren rådde Thomas Piketty-feber hos vänstern, med anledning av dennes bok Kapitalet i det tjugoförsta århundradet, som blev en så kallad snackis när den engelska översättningen kom ut under 2014. Piketty talade i Almedalen 2014, där de besvikna åhörarna fick sig en torr akademisk föreläsning snarare än en himlastormande revolutionsappell. Sedan dess har det inte hörts så värst mycket om Piketty i den svenska debatten. Vilket säger en del om vänsterns intellektuella koma. Tystnaden representerar också en outnyttjad chans för liberalismen.
Fortsätt läsa ”Vänsterns koma, det klasslösa samhället och liberalismen”

Reformpolitik: död eller fel fokus?

Marie Demker, statsvetare i Göteborg, har skrivit ett blogginlägg 1 mars 2015 med titeln ”Är tiden för politiska reformer för alltid förbi?”. Hennes analys illustrerar bland annat hur ingrodd föreställningen om socialdemokratins primat i svensk politik är. Hon skriver:

När Alliansregeringen tillträdde 2006 använde den sin första tid till flera politiska förändringar men det är svårt att kalla dem ”reformer”. Möjligen kan RUT-avdraget kvalificera sig som reform. En reform är en omfattande förändring som berör breda samhällslager, som föregåtts av utredningar och analyser och syftar till att förbättra välståndet för medborgarna i allmänhet. Typiska exempel på reformer är åttatimmarsdag, ATP-systemet, barnbidrag, föräldraledighet och kanske även maxtaxan.

Låt oss bortse från att Demker av någon anledning glömmer Alliansens största reform, jobbskatteavdragen, som rent faktiskt uppfyller den Demkerska definitionen av ”reform”. Bortse också från att maxtaxan, såvitt jag kommer ihåg, knappast föregicks av några utredningar eller analyser, utan var ett plötsligt framkastat inslag i Göran Perssons valrörelse 1998.

Demker definierar begreppet ”reform” på ett sådant sätt att det i stort sett omfattar endast klassisk socialdemokratisk skattehöjande politik. Därav drar hon slutsatsen att endast en stark socialdemokrati kan föra reformpolitik. Så ser ett cirkelbevis ut.
Fortsätt läsa ”Reformpolitik: död eller fel fokus?”

Husbykravallerna: Moralisera eller analysera?

När detta skrivs tycks kravallerna och bilbränderna i Husby och på andra ställen i Sverige ha avtagit. Det har sagts mycket om detta, men jag vill diskutera en särskild aspekt: Frågan om huruvida man ska moralisera över eller analysera kring det som hänt.
Fortsätt läsa ”Husbykravallerna: Moralisera eller analysera?”

Nike Markelius: Att skapa en underklass

Nike Markelius avslutar debatten om Fas 3 och a-kassan i Dagens Nyheter 13 feb 2013. Hon tror sig veta varför sjukförsäkringsreformen genomfördes:

Det är bara att konstatera det svårsmälta faktum att de borgerliga alltid velat ha billig arbetskraft, att de faktiskt tycker att det ska vara skillnad på folk och folk. Nu ser de sin gyllene chans att skapa en större och tystare underklass än vi haft i Sverige i modern tid.

Det är en möjlig hypotes. En annan är att Alliansen faktiskt menade vad man sade, nämligen att sjukförsäkringen var på god väg att bli en storproducent av utanförskap, dvs en underklass. Det finns en insikt bland både borgerliga och andra att medelklassen inte har något att vinna på existensen av en stor underklass. Tvärtom, en stor underklass riskerar dränera de välfärdssystem som medelklassen själv vill ha.

Fortsätt läsa ”Nike Markelius: Att skapa en underklass”

Stefan Fölster: Det sociala bakvattnet

Stefan Fölster skriver i Dagens Nyheter 3 feb 2013 om var i Sverige de största sociala problem finns. En text som måste läsas! Det är inte, som många tror, invandrartäta orter. Det är snarare små orter som på ett eller annat sätt hamnat i bakvattnet:

Mitt i Sverige finns regioner där arbetslöshet, bidragsberoende och betalningsproblem närmar sig Greklands eller Spaniens nivåer. En ny analys med avstamp i FN:s index för mänsklig utveckling visar att problemen är värst i orter som har få personer med utländsk bakgrund. I själva verket är de integrationsproblem som vanligtvis förknippas med invandrartäta orter minst lika vanliga i orter som är ”invandrarfattiga”.

Fölster nämner Söderhamn som ett exempel. Jag kommer då att tänka på vad Po Tidholm berättade om Söderhamn i sin bok ”Norrland”, som jag skrev om för en tid sedan: Att 11% röstade på Sverigedemokraterna där, trots att endast 0.6% är utomlandsfödda. Det finns alltså många som röstar på SD av helt andra anledningar än faktiskt upplevda problem med invandring.

Det skulle vara intressant att se hur Fölsters index korrelerar med SD:s väljarsiffror. Tyvärr har inte Fölsters nya Reforminstitut (ännu) gjort det underliggande materialet tillgängligt, så den analysen får anstå.

Det finns en utbredd föreställning att sociala problem mest har med storstäderna att göra. Att livet i Sveriges småorter i grunden är lyckligare och mer genuint. Det kan vara dags att revidera den uppfattningen. Om man bekymrar sig för hur en ny underklass är på väg att växa fram som en följd av ungdomsarbetslöshet och bidragsberoende, så är det en bra idé att ta reda på var problemen är värst.

Fattigdom och klass

Efter Uppdrag Gransknings reportage (nåja) 16 jan 2013 om barnfattigdom eller inte så har debatten om fattigdom och klass återigen blossat upp.

Låt oss ignorera stickspåret ifall några organisationer slirat med sina siffror. Fokusera på det viktiga i sammanhanget: Fattigdom. Och glöm den retoriska formuleringen ”barnfattigdom”. Det är fattigdom som är det samhälleligt intressanta, inte någon speciell delmängd därav.

Existerar fattigdom i Sverige? Ja. Har den ökat under senare tid? Förmodligen. Kan man vara fattig svensk även om man är rik jämfört med, säg, en medel-somalier? Jo, visst är det möjligt. Är fattigdom ett samhälleligt problem? Ja. Läs Susanna Alakoski i Dagens Nyheter 17 jan 2013 om fattigdom.

Men: Hur ska man analysera problemet? Vad bör göras? Se där de intressanta frågorna!

Göran Greider skriver i Metro 22 jan 2013. Han vill att man ska analysera problemet i termer av klassamhälle, inte fattigdom/underklass:

Fortsätt läsa ”Fattigdom och klass”

Framtidstro och klasskamp

I Dagens Nyheter skriver Malin Ullgren om framtidstro och klasskamp. Hon vill se mer av konflikt mellan Socialdemokrater och Moderater, och att den konflikten ska handla om klass och sociala orättvisor. Hon önskar sig en plan:

Vad som då behövs, för en återfunnen framtidstro, är känslan av stora ambitioner och en plan. Åtminstone i det överblickbara, svenska sammanhanget.

Hon refererar till Jonas Hinnfors som på SVT Debatt skriver att:

Stödet [för Sverigedemokraterna] kan snabbt falla samman om de etablerade partierna lyckas återupprätta konfliktlinjer kring ekonomi och sociala frågor.

Fortsätt läsa ”Framtidstro och klasskamp”